Brynäs IF

arnio: Om du hänvisar till det "gnetspel" som ledde till Djurgårdens SM guld under Boorks ledning så är det ju en sanning med modifikation. Den trupp som Boork förfogade över var ju väldigt namnkunnig med ett ganska stort antal landslagsspelare. Sen kan man ju tvista hur länge som helst om det var spelarnas kvalité eller om det var taktiken som avgjorde det hela.

Det enda som "bevisas" är att Boork inte klarar av att coacha offensiv hockey. Trots att han förfogade över ett flertal landslagsmässiga spelare så valde han traphockey med kontringar ;)

GävleLasse:

Boorkens guldgäng är tämligen intressant i studiesyfte. På en säsong gick man från kvalserien till att vara svenska mästare. Något som kanske kan vara svårt att göra om man inte bygger bakifrån?

Jag tycker att "det var" ett tämligen anonymt lag på den tiden och kvalserieuppsättningen skilde inte mycket från mästaruppställningen.

Man hade en rutinerad i stomme i Bosse Berglund, Säcken, Tommy Mörth, Thomas och Håkan Eriksson, Dag Bredberg, K-E Lilja, Tord Nänsen och Mats Waltin och då hade ändå flera av dessa spelare sina bästa dagar framför sig. Och meritmässigt var det väl bara Håkan Eriksson som blivit svensk mästare tidigare.

Däremot fick man väl full utdelning på spelare som var födda typ 58-62. Det här var det stora genombrottsåret för Håkan Södergren, Jens Öhling, Riddarn, Mikael Thelven och Janne Claesson.

Dom nya för året gjorde också tämligen starka rookiesäsonger, Kenta Johansson, Orvar Stambert, Jörgen Holmberg, Tommy Albelin och Janne Victorsson.

Så det blev väl med tiden betydligt mer namnkunnigt än det var 82/83? Speciellt defensivt minns jag ändå inte att det var. Adelsmärket var väl mer en intensiv och fysisk hockey som inte många andra lag kunde matcha på den tiden?