GävleLasse:
Jag tror att det är mer än en sak som spelar in när man tittar historiskt på den här tidpunkten. Vi fick ett silver vid VM 1977 men efter detta var det obehagligt många tvåsiffriga förluster mot både Sovjet som Tjeckoslovakien. Något som inte ändrades direkt förrän vi kommit en bra bit in på 80-talet.
Då hade vi också levt med en spelarflykt till Nordamerika under ett decennium. Klubbhockeyn befann ju sig generellt på rena amatörnivån då det gällde spelarnas förrutsättningar. Djurgården anno 82/83 hade väl flyttat upp nivån till semi-pro...ungefär och det gällde väl också det tänket som Boork hade, att man spelar efter de resurser som man har. Det var väl också de egentliga anledningarna till silvret i Moskva 86 och det efterföljandet guldet 87, att vi började få profesionella förrutsättningar på hemmaplan och fick fram spelartyper som höll internationellt även om de inte var NHL-proffs.
VM:s status är ju mest ett svenskt sorgebarn. Rent namnkunnigt har vi de bästa 10 VM:en de senaste 10 åren. Det är också då som VM slagit sina intresserekord både publikt som medialt i stort sett varje år. Jag tror egentligen att vi få se detta ur samma historiska perspektiv. VM var betydligt större när vi själva befann oss kusligt nära amatörnivån. Då spelade ditt favoritlag 36 matcher under en säsong. Det stora flertalet av dem som var ruskigt intresserade då såg alla 18 hemmamatcherna och kanske några bortamatcher också. Sedan blev det slutspel i de rikstäckande kanalerna. Semifinal i bäst av 3. Det var med andra ord jävligt tufft för den mest intresserade att ens snitta en match i veckan.
Hur många matcher i veckan ser du i genomsnitt nu för tiden? Visst har du C+ säsongskort så du kan följa alla Brynäs bortamatcher? På köpet får du ju då en hel del NHL-hockey. Kanske har även KHL och FM-Liiga flyttat in i ditt vardagsrum? Utbudet är oändligt...när sa du att VM började :-)
MOBILT
· 
· 
Men ser man på vad som kom ut av detta tänk med traphockey och kontra gav ju genomslag för den svenska landslagshockeyn och kan väl även ses som grundtänket för "den svenska modellen" En model som både gett glädje och besvikelse. Besvikelsen har ju ofta kommit i samband med Tre kronors i dåtidens svårigheter att vinna klart över blåbärsnationer och ibland göra bra matcher mot alla andra än Soviet.
Det var första gången man apade efter DIF's taktik i Tre Kronorsammanhang, andra gången var ju Hardys torpedhockey som inte var någon större framgång. Ser man till tre kronors framtid så tycker jag att man borde fokusera på det spelarmaterial man får till kommande OS och se VM som ett slags genrep där man kan prova lite nya spelare. VM's status har ju lakats ur ganska rejält de sista tio åren.