Brynäs IF

Huge: Glömde nämna att Salo inte är en Leksandspelare. Han är en legend i Svensk hockey, inte i Leksand. Han fick jobbet p.g.a av vad han åstakommit i Västerås, inte för  att han vann OS-Guld för snart 20 år sedan. Masken fick jobbet för att han hade varit stjärna i Leksand innan han slutade. En katastrof för Leksand som det har tagit flera år och en Västeråsare för att reda ut. 

Har heller aldrig menat att alla gamla spelare blir sportchefer. Men många blir det, och ofta utan några som helst meriter. Och de kan inte få sparken för bästa kompisen är klubbdirektör. Hockeyklubbar har 100+ miljoner i omsättning och tiotals miljoner i lönebudget. Borde krävas lite mer än stjärnstatus och bollsinne för att få jobbet. 

Hicks: Så här skrev du ordagrant:

"Förstår inte behovet av att alltid belöna spelare med en massa jobb i föreningen efter karriärens slut. Att vara legend som spelare betyder inte att man blir en bra sportchef"

Vilka lag är det som skulle ha ett behov av att alltid belöna sina gamla spelare med jobb efter karriären?
I min värld känns det rätt så naturligt att man emellanåt tar tillvara gamla spelares kunskaper och erfarenheter på olika plan.
Ibland passar dom som sportchef, ibland som juniortränare eller nåt annat inom föreningen.
Du får det att låta som om alla gamla spelare har noll kunskaper, noll erfarenheter och inte alls passar för sitt nya jobb och sen försöker du bevisa det genom ett enstaka exempel i Masken.

"Borde krävas lite mer än stjärnstatus och bollsinne för att få jobbet."

Då kan jag upplysa dig om att det sannolikt inte funkar på det sätt du tror: att det räcker med att ha varit stjärna för att bli sportchef, klubbdirektör eller nåt annat viktigt jobb.
Att det sen finns undantag som bekräftar regeln håller jag däremot med om, bara det att du får det att låta som om varenda sportchef eller klubbdirektör i ES har fått sina jobb pga kompisskap.