Brynäs IF

4ever BIF: Det är väl sant iofs. Men själva meningen med hela krönikan är väl att vara en ögonöppnare för många att det är så här det ser ut idag.
SHL bör ha så pass kompetent folk iom att de är anställda som bör kunna lösa saker och ting. Skulle sedan Måns ha lösning på saker och ting så tycker jag att det ska vara i en helt annan krönika.
Det här handlar ju trots allt om ledare, spelare och supportrar i högsta grad även om dessa i allra högsta grad är en del av SHL.
Men tycker mer att krönikan som sagt är en ögonöppnare att språket osv är långt under all kritik just nu.

mattiask: Ja det är ju onekligen en bra punkt att föra in i ljuset. Absolut inget snack om det.

Tror att det bästa man kan göra är att inte skriva när man är i affekt.
Då får man en högre nivå på ett enkelt sätt.

Det är ju såklart lättare sagt än gjort och ishockey är ju en sport som engagerar dom allra flesta på gott och ont.

Låt det gå ett tag, kanske till och med ett par dagar om det är något som berör en på ett djupt plan. Innan man sätter sig framför tangentbordet och förvandlas till en keyboard-warrior.

Är man väldigt missnöjd och besviken så är det så det är, det finns inget rätt eller fel.
Huvudsaken är att man kan hålla en god ton och gärna motivera varför man tycker som man gör.

Vi lever i en demokrati och just nu så finns ett stort etablerat missnöje gällande nivån på dels domarinsatserna och dels DN.

Det jag upplever är just vad som avgör om en händelse ska gå till granskning?
Jag tycker nivån på situationsrummet är för låg.

Det släpps alldeles för mycket suspekta situationener, från granskning.
Flertalet hjärnskakningingar som man proklamerar att man vill få bort.

Men många av fallen går inte ens till granskning.
Jag förväntar mig absolut ingen dom gällande tvivelaktiga situationer, men jag tycker att man åtminstone kan granska situationer oftare.

Sen kan och ska absolut inte allt gå till granskning självklart, för då blir DN snabbt överhopad av ärenden, och domarna får sämre nivå.

Vem vet, ju fler underlag dom får att granska desto mer mönster och tendenser kan ju upplevas och det i sin tur kanske bidrar till att kunna införa motåtgärder som inte skulle göra annars.

Som det ser ut nu, så kan vi säga att situationsrummet är åklagaren och DN är domaren.

Som jag upplever det hela är att situationsrummet vill alltid få 100% domar, gällande situationerna man låter gå till granskning.

Alldeles som att man är rädd att få fel, om DN skulle fria en händelse helt och hållet. Är det ett misslyckande och så är det ju absolut inte.

Sry för långt inlägg, var tvungen att skriva av mig, detta är något som berör mig på djupet.