Att tänka på innan du skriver inlägg:
- Vänligen notera och respektera Hockeysnacks regler.
- Moderatorerna kommer att vara extra uppmärksamma på regelbrott som personangrepp, olämpligt språkbruk (t.ex könsord) och hot.
- Personangrepp gäller inte bara andra forumanvändare utan även spelare, ledare, domare etc.
- Om en skribent skriver ett inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att få en varning.
- Om en skribent skriver flera inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att bli avstängd från att skriva i Brynäsboken under en viss tidsperiod.
- Om en avstängd användare återkommer under nytt användarnamn kommer det resultera i en permanent avstängning av det nya kontot.
- Om en skribent skriver fler än 5 inlägg under samma dag kan denne stängas av för spam om inläggsmönstret är av spamkaraktär.
- Moderatorerna ger alltid skribenterna chansen att editera inlägg i 5 minuter.
· 
img2295.jpeg
img2296.jpeg
img2297.jpeg
img2298.jpeg
Säkert, men frågan är isf i hur hög grad?
Nu talar vi specifikt om Limpan och Honkens relation och där har ju Limpan uttryckligen sagt att han inte vill eller behöver ha nån "dadda" med sig under matcherna som ska in och ha synpunkter på agerandet och handlar det nu om rent mentala saker så är det väl isf nån sorts mental tränare som borde sköta det jobbet och inte Honken.
Min egen övertygelse utifrån det som framkommit är att det till absolut största del handlar om övergången från liten till stor rink, att det är den som Limpan underskattat och som fortfarande är roten till problemen han fått.
Och i det läget förstår jag inte vad Honken egentligen ska kunna bidra med när det gäller att hitta den "rätta känslan" som Limpan söker efter.
Limpan är ju en väldigt erfaren och skicklig målvakt som efter alla år förstås känner sig själv och hur han vill ha det och vad det egentliga problemet är, när sådana uppstår.
Upplägget med Honken borde ju rimligtvis och dessutom vara nåt som både Honken och Limpan gemensamt har ansett vara den bästa lösningen, framförallt för Limpans egen del, tycker man.