Brynäs IF

xxx BIF xxx: Det jag menar är att lång och stor inte nödvändigtvis är samma sak. Och att en lång spelare på 190/90 kan vara mycket skönare att tackla än en "kub" på 175/90. Har personligen alltid älskat att tackla ner långa taniga spelare i alla bollsporter, ofta är de klena, saknar balans och har inte en låg tyngdpunkt. Långa spelare som är byggda som "kuber" är ju desto jobbigare.

Peja:
Jo klart att procent muskler osv spelar roll. Sen låg tyngdpunkt har sina fördelar.
Men ser vi det på grundläggande mekanik nivå.
Väldigt förenklat nu så de som är intresserad kan följa med.
Så tar vi en person (tacklingsoffret) 90/190 och en person 90/170 (kg/meter) och sen kommer en låg tacklare med 90/180 och en högre 90/200 från sidan med axelntackling
Om offret kommer o glider med benen parallell i med benen i vinkel v, och får en tacklingen från sidan.
Så iom samma vinkel och tyngdpunkten ligger mitt mellan skridskorna så får den längre (offret) en större del hävstång kring ”tacklingsmotagande” skridskon - just på grund av längden. Om den kortare ökar sin vinkel v så den får samma moment runt skridskon som den längre så får tacklaren då också lättare att knuffa den kortare (övervinna friktionen). Så där är lång spelare bättre.
Tittar vi på tacklaren. Om denne kommer in lågt så får den tyngdpunkten närmare isen - han trycker med samma kraft mot tacklingsoffret oavsett hans motverkande tyngdpunktshöjd men momentet kring tacklingsoffrets skridsko minskar ju ju närmare isen tacklarens tyngdpunkt ligger.
Men på detta kommer ju rörelseenergi, inpuls, rörelsemängd osv in men där är det för mycket faktorer som kommer in för att enkelt kunna dra en enkel men ”solid” slutsats som ovan.
Tacklar tacklaren iväg offret men stannar själv eller följs de åt (ihopklistrad), hur mycket energi tar kropp o skydd upp och på vilket sätt osv där kan jag inte seriöst anta något.
Dock står offret på raka ben o drömmer så kommer den att få ett större moment att parera än den kortare även om kraften från tacklingen är den samma. Så där har du rätt (men då var du en fultacklare ju ;-p )
Sen kan vi fortsatt se att lyckas tacklaren förskjuta tyngdpunkten på offret så den hamnar på utsidan av tacklingsmotagande skridskons rotationspunkt så faller den längre lättare över sin egen skridsko - då den ska motarbeta sitt eget moment istället för att det hjälper offret ”hålla emot”.

Dock ser ju tex höfttacklingar ut av vara hårda osv då spelaren gör kullerbytta över tacklaren - och det är lätt att tillskriva den låga tyngdpunkten det.
O ja där får ju den tacklade spelaren (offret) en momentpunkt runt en låg tacklingspunkt => överkropp fortsätter och friktionen han har mot isen som motverkar rotationen blir mindre o så tippar han över lättare, men det blir inte samma sak o beror mer på hur stor procent av vikten på offret som hamnar över tacklingspunkten (höfttacklingen). Skulle tacklaren sätta sin tackling på huk så skulle troligen inte offret rotera på samma sätt utan mer dyka rakt framåt och ”falla längre” i rörelseriktningen.

Så ja låg tyngdpunkt är bra, men kan också motverka negativt - det beror på situation.
Det kan vara varför en feg ungdomsspelare kan ha svårare att lära sig ta en tackling på seniornivå än en som spelat fysiskt även om den börjar spela fysiskt - då kroppen lära sig omedvetet att agera i muskelminnet, lite som med om du hoppar från en lastkaj, då böjer du omedvetet lätt på knäna, för du/din kropp har lärt dig/sig att slår jag i med raka ben så kan det göra ont i både fot & knäleder (du dämpar nedslaget)