Brynäs IF

Axelsson: människor är bekväma av sig. Får man inte skit för att man inte gör sitt bästa och får betalt ändå så tror jag de flesta slappnar av och inte kör fullt hela tiden vad man än jobbar med. Jag får inte mer betalt för att jag hela tiden ligger på nära 100% på mitt jobb jämfört med de som ligger på 50% hela dagarna. Självklart är det okej att ha en dålig dag, prestera sådär men ändå göra sitt bästa, det är inte det jag menar här så klart.

För mig handlar det om stolthet, tro inget annat. Men för de flesta andra där jag jobbar gör det garanterat inte det. Har aldrig upplevt att någon känner heder eller stolthet över sitt jobb/sin prestation på något av alla jobb jag varit på under de senaste 15 åren. Har mer handlat om hur man kan maximera fika- eller lunchraster och göra så lite som möjligt och komma undan med det.

Sen är jag inte för att straffa någon direkt. Men man bör ju belöna de som kommer och gör sitt bästa sett till förutsättningarna. Vet man att spelare (eller kollega) A precis förlorat en familjemedlem förväntar man sig knappast att den ska prestera på 100% utan att den ska göra sitt bästa. Men om någon, som du säger kommer 7 minuter sent och gör ett halvdant försök till att träna/spela (eller jobba med annat) så borde ju inte den belönas på samma sätt enligt mig.

Sen är jag övertygad om att arbetskulturen sprider sig bland ens kollegor/lagkamrater. Kommer man in i ett team på säg 8 personer (ett skiftlag t.ex.) där kutym är att slappa, ta det lugnt och fika halva dagarna kan jag nästan lova dig att du också kommer falla in i det ledet. Och detsamma gäller ju åt andra hållet. Kommer du in i ett team där man hela tiden förväntas prestera så gott man kan så kommer du också göra det och kanske lite till för att visa framfötterna.

Tycker man kan lyfta fram den här krönikan från Anton Axelsson åter igen när man pratar om det här med att vara bekväma.
www.hockeynews.se/articles/30391/