Brynäs IF

Hittills under min tid som Brynäsanhängare har jag upplevt hur det känns att förlora en SM-final. Två gånger dessutom. Båda gångerna mot samma lag och i förlängning i den avgörande matchen. Det svider som fan och där och då känns hela säsongen bortkastad. Ni är många med mig som upplevt detta.

Senare i vår väntar något helt annat. Något som ingen av oss har upplevt tidigare. Vi kommer få känna på hur det känns när Brynäs IF kvalificerar sig för SHL för första gången, så att säga.
Eller så får vi känna på något annat… Jag hoppas dock på det första givetvis.
Spännande blir det!

Lite off topic: intressant artikel av Sanny angående tacklingar i dagens Expressen.

Enligt honom tycker samtliga sportchefer (och han själv) att svensk hockey är på väg åt fel håll.

Fysiskt spel/tacklingar är på väg att försvinna. Enligt artikeln är NHL tveksamma till denna utveckling dessutom.

Ovan nämnda kan inte klassas som soffcoacher direkt.. Även Wiken, bröderna Kronwall, Johan Thörnberg mfl har sagt samma sak i frågan.

Även många spelare i dagens Tre Kronor säger att det är ett helt annat spel i SHL jämfört med landslagsturneringar. Läs tuffare närkampsspel.

Själv håller jag med till 100 procent. Många spelare idag tittar inte upp/är beredda. Många sk ”blindsides” uppkommer genom att mottagaren inte har tittat upp innan tacklingen (men absolut inte alla).

Jag tror att det största felet till detta fenomen är att man inte längre får tacklas inom pojk-hockeyn.

Närkampsspel bygger både på att ge en tackling och att undvika den. Jag ser ”att undvika den” utbildar spelaren att titta upp och att med skridskoåkning komma undan.

Dvs”tacklingsträning” blir samtidigt skridskoträning.

Jag vet att många här tycker tvärtom, vilket är helt OK för mig.

Det är för lite ”Kronwallare” i dagens hockey.

Vad tycker ni?