Brynäs IF

Lite off topic: intressant artikel av Sanny angående tacklingar i dagens Expressen.

Enligt honom tycker samtliga sportchefer (och han själv) att svensk hockey är på väg åt fel håll.

Fysiskt spel/tacklingar är på väg att försvinna. Enligt artikeln är NHL tveksamma till denna utveckling dessutom.

Ovan nämnda kan inte klassas som soffcoacher direkt.. Även Wiken, bröderna Kronwall, Johan Thörnberg mfl har sagt samma sak i frågan.

Även många spelare i dagens Tre Kronor säger att det är ett helt annat spel i SHL jämfört med landslagsturneringar. Läs tuffare närkampsspel.

Själv håller jag med till 100 procent. Många spelare idag tittar inte upp/är beredda. Många sk ”blindsides” uppkommer genom att mottagaren inte har tittat upp innan tacklingen (men absolut inte alla).

Jag tror att det största felet till detta fenomen är att man inte längre får tacklas inom pojk-hockeyn.

Närkampsspel bygger både på att ge en tackling och att undvika den. Jag ser ”att undvika den” utbildar spelaren att titta upp och att med skridskoåkning komma undan.

Dvs”tacklingsträning” blir samtidigt skridskoträning.

Jag vet att många här tycker tvärtom, vilket är helt OK för mig.

Det är för lite ”Kronwallare” i dagens hockey.

Vad tycker ni?

BIF Kungen: Jag tror de allra flesta är ganska eniga i att något måste göras, att vi är påväg åt helt fel håll.
Vi kan faktiskt ta Kopackas tackling som exempel. Och innan jag får mobben emot mig, ja det är ett matchstraff och ja han förtjänade en avstängning, MEN!
Samtidigt har jag jävligt svårt att släppa att det finns absolut noll(!) intention från BIK-backen att försöka försvara sig.
Efter levererad pass --> titta upp --> brösta upp dig --> lyft upp klubban vid behov.
Hade BIK-backen valt att följa dem stegen så hade tacklingen aldrig tagit så illa som den gjorde. Nu blir det istället en solklar huvudtackling på en spelare som åker runt och söndagsåker.
Större ansvar på tacklingsmottagaren är ett måste(!) för att svensk ishockey inte ska fortsätta i fel riktning.