Café

Utan att följt fallet i detalj, tycker jag att det han säger i sin slutplädering (13:19 - 14:07) är precis vad man kan förvänta sig om en försvarsadvokat, varken mer eller mindre.

Jag har mer eller mindre slutat läsa om brottsfall likt detta och Engla i Aftonbladet och Expressens regi, för i varje artikel, i varje stycke undrar jag vad som fått journalisten att skriva just det som journalisten skriver. Ofta är säkert den känslan ogrundad, men lika ofta driver nog journalisterna varandra framåt, och spekulerar som om deras ord vore dagsens sanning med stort S.
Jag saknar mycket ofta 'den andra sidan' i dessa ensidiga drev. Väldigt sällan ser jag nykter objektivitet i kvällspresspränt. Och på internetforum hörs mest vulgärare varianter på kvällspresslöp.
Och jag gillar inte folk som försöker bygga upp en lynchstämning, enbart grundat på vad man läst i en kvällstidning.


Jag kan beskriva vad jag menar med myntets två sidor. Om ni är gamla nog att komma ihåg VM-guldet 1987 i hockey, så kommer ni ihåg att det föregicks av en skandal - som beskrevs på ett sätt i Svensk kvällspress, och med 180 graders motsatt riktning i Finsk kvällspress.
Förvånande nog lobbade båda ländernas kvällspress med stenhårda argument för att just deras land skulle få nå det hägrande slutspelet.
Att få se en objektiv summering av den händelsen hade varit en upplevelse. Länkat är det bästa jag sett i ämnet, skrivet 18 år efteråt av DN.


Visst är Engla- och Ricardofallet vidriga brott i sig.
Men framför allt när det nyss har hänt, och det enda ni vet är vad som står på Expressens löp kan ni inte gå ut och ha minsta åsikt om någonting. 
Ni som ropar om olika arter av lynchning - hur ska ni reparera ett sådant förfarande om det skulle visa sig om ni har fel? Eller ropar ni bara för att alla andra ropar?
Och är dödsstraff ok i ett fall, men inte i ett annat - hur definierar ni själva gränsen när dödsstraff är ok - och inte ok? Godtycke?