Café

NuMo: Farfar körde bil när han var svårt sjuk i leukemi och gick hårt på morfin mot smärtorna. Hade promenerat till farmor och farfar en dag när jag var i stan. Skulle gå till lillasyster därifrån men det regnade så farfar sa att han skulle köra mig. Jag försökte avstyra det med att det är bara ett par kilometer att gå och jag har paraply, men han envisades. Satte mig till slut i bilen och var skitskraj - farfar körde redan innan han fick leukemi och gick på morfin som en tok. Han svor åt alla andra bilister och ibland kändes det som att han försökte ramma dem. Så fort vi kom in till stan bad jag honom att släppa av mig eftersom jag skulle in på gatans första butik, vilket jag egentligen inte skulle. Farfar var livsfarlig i trafiken men svor åt alla andra eftersom han tyckte att de körde som kärringar, men han insåg aldrig att han kanske själv var lite för aggressiv i trafiken - inte ens när han gick på morfin fast det dövade nog å andra sidan tankeförmågan också. Det är ren tur att han inte orsakade någon olycka.

Farfar borde inte ha haft körkortet kvar det sista året innan han dog. Han var livsfarlig och det var ren tur att han inte orsakade någon större trafikolycka.