Café

Lumber Jack:

En banks uppgift är att tjäna pengar till sina ägare. Borde inte bankmannen som är "fackman" inse att detta kommer inte kunden att ro iland. Jag är övertygad om att bankmannen inser att kunden inte fixar detta. Därmed hade han inte beviljat lånet för det hade inte givit någon avkastning till sina ägare.

Men, nu är det så att det kom till en reglering på 90-talet som mer eller mindre tvingade "halvstatliga" Fannie Mae & Freddie Mac att låna ut på dessa villkor. Det går sällan bra när politiker leker affär med skattebetalarnas pengar.

Dessutom försökte nog de många (subprime) låntagare att göra ett klipp. Jag tror de flesta individer är kapabla att räkna på huruvida de fixar ett lån eller inte men här kom girigheten in.

Matematik är inget hokuspokus utan ren vetenskap, vilket knappast kan jämföras med en bilreparation.

Beezer: Ett problem med de bonussystem som finns inom t ex bankvärlden är att de genom hela företagshierarkin så prioriteras det kortsiktiga. Bonusarna baseras på alldeles för korta tidsperioder för att långsiktiga strategier ska löna sig. Om du kan fixa en privitinkomst på en miljard under en femårstid, hur stor roll spelar det egentligen hur det går år sex? När girighet genomsyrar ett företag från topp till botten så är det ingen som tänker på företagets bästa i det långa loppet. Jag anser att bankdirektörerna arbetat lite för mycket åt sig själva och lite för lite åt sina långsiktiga ägare.

Beezer: Till viss del håller jag med dig, framförallt det om statens inblandning. Vissa förespråkare för att staten ska fortsätta äga SBAB gör det med motiveringen att de håller ned räntorna, men är det verkligen sunt? Med staten som garant blir det osund konkurrens där ränteläget inte är det samma som marknadsränteläget. Allt är frid och fröjd tills den dag då systemet verkligen börjar sättas på prov, då slår det tillbaka hårt och staten (dvs. alla skattebetalarna) får betala dyrt för att marknaden har pressats med osund konkurrens.

Men det tar inte ifrån utlånarna deras ansvar och det har alltid största vid kreditaffärer. Det är ju trots allt utlånarna som lånar ut och säger ja eller nej till dem som ansöker om lån.