Wayne Gresky skrev: "Sen är det bara befängt att komma dragandes med argument om att några i folkvandringstider var först någonstans. Judarna var knappast först på plats i området som nu kallas Israel. Sen långt före kristi födelse så har det i dessa områden handlat om att ta mark av andra, det har inte funnits stora lediga heliga länder som bara väntat på sitt folk."
Det är ju lite roligt att man fortfarande ser judarna som en homogen folkgrupp istället för en grupptillhörighet som utövar en viss religion. Vi gör ju knappast skillnad på katoliker och protestanter, i ett historiskt perspektiv, när det gäller vem som skulle ha mest rätt till ett landområde?
Etniskt så är ju araberna och judarna (åtminstone serfaderna) i mellanöstern samma folk. Detta folk har i viss mån skingrats men också konverterat till olika religioner ett flertal tillfällen. Det senaste milleniumet har vi korsfararna (idag kristna palestinier), Saladin (islams stora genombrott) Osmanska riket (en utveckling i mer sekulär anda med religionsfrihet).
Invandringen av judar till det nuvarande Israel startade redan i början på 1900-talet när osmanerna höll området. Efter första världskriget fick britterna NF-mandatet Palestina och försökte begränsa den judiska invandringen.
När Israel utropade sig till självständig stat, 1948, fanns ca 250 000 judar i området samt ca en miljon muslimska och kristna palestinier. Detta ledde ju sedan till det så kallade självständighetskriget då arabstaterna angrep den nybildade staten. Via etniska rensningar men också av krigshandlingar från både sidor, så försattes tre fjärdedelar av det palestinska folket i en flyktingsituation. Som hämnd för detta tvingades ca 800 000 judiska människor bort från sina hem i de kringliggande staterna, vilket ledde till att de tog sin tillflykt till Israel.
Med ens var situationen den omvända. Över en miljon judar och bara 250 000 palestinier. Ett inbördeskrig med religiösa förtecken och tusenåriga anor.
Idag har väl Israel över 7 miljoner invånare och 20% av dem är faktiskt palestinier och druser. Så de har faktiskt ökat med över en miljon sedan 1948, en hel del tack vare en frikostig invandringspolitik, åtminstone fram till 2003.
Sedan är det naturligtvis helt rätt att kritisera den enormt stora judiska invandring som förekommit under samma tid, samtidigt som palestinierna från 1948 fortfarande befinner sig i flyktingläger eller som statslösa.
För ashkenazerna (den stora judiska grupp som invandrat efter 1948), som till stor del härstammar från östeuropas judar, har nog inget eller tvivelaktigt lite att göra med den etnicitet som ursprungskonfliktens araber och judar tillhör.
Veckans hetaste skribenter
8.47
MOBILT
· 
· 
Hävdar man det historiska perspektivet "Det är vårt land, vi var här för 3000 år sedan" så tycker man säkert också att Sverige skall ges till samerna (alla andra svenskar kan flytta in i ett läger i Dalsland). Nordamerika och Sydamerika lämnas åter till indianerna och Australien och Nya Zeeland återfaller också till sina rättmätiga ägare. Jag skulle vilja säga att judarnas rätt till Israel står rätt långt ned på listan när land ska ges tillbaka.
Sen är det bara befängt att komma dragandes med argument om att några i folkvandringstider var först någonstans. Judarna var knappast först på plats i området som nu kallas Israel. Sen långt före kristi födelse så har det i dessa områden handlat om att ta mark av andra, det har inte funnits stora lediga heliga länder som bara väntat på sitt folk.
Tyvärr finns det inga enkla lösningar på det här Israel/Palestina-problemet. Det är det första man måste komma fram till innan man försöker klura ut en lösning. Hitler hade en strategi för att slippa problemet och den var ju inte helt lyckad. Det ironiska är att judarna nu ägnar sig åt etnisk diskriminering, stänger in palestinier i läger, beslagtar mark och avrättar människor godtyckligt.
I den här sagan finns det inga goda och onda, bara gradskillnader och nyanser av ondska. En sida har kärnvapen och gigantiskt stöd från USA, jag förväntar mig lite mer av den sidan.