Café

250kg kärlek: Det ger hopp om mänskligheten att läsa en så nyanserad bild av vad som försiggår i och bakom brottsutredningarna. De som bara läser tidningsartiklarna om alla ouppklarade brott och korta referat av de snaskigaste brottmålen, utan att någonsin ha sett och följt en vanlig rättegång, får gärna en väldigt svart-vit bild av "vi och de". Fullt förståeligt om man som i ditt fall dessutom själv drabbas av brott med allt det för med sig.

I den här typen av fall är det läge att understryka just att brottet inte är acceptabelt och döma ut ett lämpligt straff, utan att fördöma brottslingen som individ i alla andra sammanhang. Själv har jag däremot svårare att hålla på de gränserna när det gäller de som bidrar till att andra hamnar i inbrottstjuvarnas situation, dvs narkotikadistributörer på högre nivå som inte själva behöver skita ner sig utan kan leva gott på andras misär.

(Jag antar att ursäkten i ditt fall hade föregåtts av att också de som tidigare förnekat och gjort anspråk på godset, sedan erkände? Annars skulle ju ursäkten i de fallen eka ganska ihåligt kan man tycka...)