Café

Poffa: Som säkerligen många andra har jag hört berättelser om matchen 1959 mot Floyd. För egen del rör dessa sig kring delar av min familj som satt och lyssnade på radioreferatet från matchen. Att Sverige haft en världsmästare i boxning är och förblir något fantastiskt.

R.I.P Ingo!

Dream Team:

Det här känns lite som slutet på en epok. Ingo förknippar jag närmast med farsan som gick bort för snart två år sedan. Han var ett stort fan av boxning och Ingo i synnerhet.

Otaliga är de skrönor och berättelser kring matchen mot Eddie Machen på Nya Ullevi 1958. Helt klart var det så att farsan inte hann slå ner röven innan matchen var slut.

Farsan såg ytterligare en match med Ingo live, även denna i Göteborg, fast året då var 1955 och motståndaren var Hein ten Hoff. Den gången gick ännu snabbare än mot Machen.

Farsans minutpris för att följa Ingo live skulle förmodligen vara helt avskräckande än idag, fast det handlade om 50-talspriser.

R.I.P Ingo!

Dream Team: Ingo var en av Sveriges största idrottsmän genom tiderna. Han var en verklig världsmästare eftersom det bara fanns ett bälte att slåss om. Han var tamefaan odiskutabelt världens då bäste tungviktsboxare till skillnad mot idag när jag inte vet hur många bälten det finns...

Jag blev servad liftbygeln av Ingo en gång när jag var i Våludalen. Bara en sådan sak och stort för mig...

R.I.P Ingo