Välkommen till Cafét
Här är inget ämne varken för stort eller för litet. Här har vi härliga diskussioner om allt som kan tänkas. Här sitter vi gärna med mungiporna pekandes uppåt. Däremot så snackar vi om hockey och övrig sport på för det avsedd plats.
Men att sparka människor är ju inte rätt väg att gå, då hamnar de dessutom på vår allmäna försörjnings börda.
Istället bör man ju fråga sig varför de ledsnar, och varför de inte kan hålla uppe motivationen?
Och hur kommer det sig att det är på arbetsplatser som finansieras av våra allmäna medel som motivationen är som lägst? Jo det är förstås så att de känner sig med rätta frånåkt av privatasektorn när det gäller de flesta förmåner, och då framförallt lönen.
Man får det man betalar för, att betala ett vårdbiträde 15' i månaden är inte hållbart i 35 år, då kommer hon att behandla de gamla sämre och sämre.
Att betala en lärare med 4 års studieskulder 25' ger samma slutresultat när deras kamrater med lika stor studieskuld tjänar det dubbla.
Och när ska man då få kicken? Om man hamnar i skilsmässa och blir lite nere i nån månad, ska man då få ett tack och hej för att man inte hållit lågan uppe?
Och jag ser gärna att AG får mer makt, men inte på bekostnad av AT, utan snarare från staten, men där är nog inte Maud så sugen på att släppa ifrån sig makt. Vi kan ju inte gå 70 år tillbaka i tiden när arbetarna ska stå med mössan i handen och tacka chefen för han inte sparkar dem.