K70:
Skall i ärlighetens namn säga att jag vet inte varför jag skrev så där så jag ber om ursäkt att det blev skrivet och jag förstår att ni inte fattade nånting av det, Antar att jag halkad epå tangenterna som vanligt :)
Det jag försöker säga är väl att jag är övertygad om att det finns massa människor där ute som inte nöjer sig med en fällande dom i en tingsrätt och skadestånd utan också vill att perosnen hängs ut offentligt. Jag är en av dom..
mattias - 74: Ärligt talat. Jag känner mig inte som en lyckligare, bättre, klokare eller lugnare människa för att jag är försedd med information om hur Englas mördare ser ut och vad han heter. Gör du det? Och i så fall varför? Jag hade varit fullständigt nöjd med att veta att det är en vuxen man och han är dömd till livstids fängelse.
Jag förstår inte annat än att syftet med publicera uppgifterna att tillfredsställa allmänhetens skvallerbehov. Det fina och nobla i det syftet går tyvärr mig förbi.
Sedan kan jag inte låta bli att undra exakt vad det är du menar som "funkade förr i tiden" med att publicera namn och bild? Fick det på något sätt de dömda att skämmas så mycket att de slutade begå brott sedan, eller vad är det som bevisligen var så bra med det då?
Jag vet heller inte hur långt förr i tiden du syftar på, men det är en enorm skillnad på informationsflödet nu och för 20-30 år sedan. Man måste vara medveten om att spridningen av uppgifter genom internet innebär ett större och större behov av källkritik. Se bara på alla dessa töntiga Facebook-grupper som bildas i syfte att förena sig i allmän avsky mot något. Hur många av dem som trycker "join" på de grupperna orkar sätta sig in i fakta om vad det hela handlar om? Är det 10 % så tror jag det är högt räknat.