mattias - 74: Jag har sagt det vid ett flertal tillfällen till min hustru att jag inte skulle tveka en sekund på att förstöra en annan människas liv om denna person t.ex. kört över mitt barn i fyllan eller om någon skulle våldta min dotter. Jag skulle dessutom ta straffet och inte bry mig om människor som skulle känna avsky för mitt brott.
Den enda ånger jag skulle känna skulle i så fall vara att jag försvinner (mer eller mindre) från mina anhöriga, och att det på sitt sätt skulle vara ett svek mot dem. Men för att mitt allterego skulle få upprättelse och jag kunna gå vidare så är det som jag beskrivit som skulle bli den sannolika följden.
Kaningrejen är i sig så fruktansvärd men bekommer mig mindre än i de fall jag nämnt här ovan. Antagligen för att jag inte känner någon samhörighet med dessa djur, på samma sätt som min familj.
Däremot tror jag att Sveriges rättsväsende sköter det här bäst. Skulle bli totalt kaos om en sån som jag som dömer efter mina känslor. Däremot skulle jag lätt ta mitt straff om någon dåre gjorde min familj eller mina käraste illa.
Metal Guru:
Nu var det rätt kille och dessutom talade hon sanning så jag förstår inte vart du / ni vill komma?
Hur många kan här inne på fullaste allvar påstå att ni inte gjort lika som i exemplet jag tog? Ponera att det är eran 14 åriga dotter eller lillasyster!