Café

Wayne Gresky: Men då är ju frågan varför röstandet på SD är skyhögt mycket högre i Malmöförorter än i Stockholmsförorter? Hade Stockholmsnivån varit rådande i hela riket så hade ju inte SD kommit in i riksdagen alls?

Sedan har jag en känsla av att människor på bruksorter och hundra mil bort i Norrland har en tendens att dramatisera brottsligheten i Skåne, samtidigt som deras enda kontakt med integrationsproblem i Malmö blir diskussionstrådar på Flashbacks forum.

Malmö är ingen stor stad rent fysiskt, man kan lätt cykla till Rosengård och andra problemområden på 15-20 minuter från större delen av staden och själv brukar jag tanka på Shell i Rosengård ibland. Ja, precis den Shell-macken med de brinnande hyrsläpen. Har inte dött, blivit rånad eller ens trakasserad ännu.

Björn W: Arga väljare kan identifiera sig med ett missnöjesparti utan att för den skull dela deras åsikter i kärnfrågor. Det finns ju en rad exempel på individer med utländsk bakgrund som röstar på SD, något som kan verka paradoxalt med tanke på partiets hållning. De väljargrupper som i högst grad sökte sig till SD var ju arbetslösa unga män. Det säger jag inte för att stigmatisera den gruppen men jag kan tycka att variabler som "arbetslöshet" i kombination med att man bor i områden med hög kriminalitet och en hög grad av differentiering när det gäller kultur, mycket väl kan föda en hög grad av politikerförakt.

Nu har jag ingen direktlänk till källa men jag vill minnas att en låg grad av förtroende för politiker också var en egenskap som SD-väljare i stor utsträckning besatt. Svaret till varför den här typen av väljare söker sig till ett missnöjesparti anser jag ligger i namnet. Dom är just missnöjda.