NuMo: Förstår vad du menar men jag skulle ändå föredra att man tittar på vad partiet står för, vad de har gjort och vad de vill göra. Om jag känner ibland att sossarna är kommunister eller att moderaterna skiter i de som är utanför arbetsmarknaden så kommer det endast i väldigt liten grad påverka mitt val om jag får fakta på vad de egentligen har gjort.
Som tur är kan de flesta människor kombinera sina intuitiva sinnen, eller t.o.m. instinkt, med sitt rationella tänkande.
Men, det hela kan ju vara en träningsfråga också. Min tioårige son kan häva ur sig att "han lika gärna kan ta självmord", när han inte får spela mer tv-spel.
Reaktionen när allt inte går, eller att man inte får som man vill kan vara oerhört frustrerande, speciellt när man inte själv kan styra över det. Kännsloreaktionen tenderar att gå till ytterligheter. Men låter man det rationella tänkandet få en chans, bara lite längre än näsan räcker, ja då blir det inte något självmord trots allt.
Att rösta på SD är, enligt mig, en variant på temat jag beskriver.
Så vad kan en väljare göra?
Ja, vad sägs om att inte vara bokstavstroende. Använda sina intuitiva känslor baserat även på det andra man kan se eller erinra. ( Som du själv säger. "Tanken har slagit mig.") Kombinera det med logiska rationella tankar om vad man vill nå och vad ens handlingar kan komma att innebära, utanför nästippsgränsen.
Skall man verkligen röste in någon till en maktposition om man har en känsla att de är rasister, om man själv inte är rasist?
Många av mina vänner känner till den här tankeprocessen som grundläggande konsekvensvinkelteori.