Wayne Gresky: Pre-Birger Jarl.
Narkotikaproduktionen är den största inkomstkällan för talibanerna och trots att det är i strid mot allt vad den allsmäktige koranens ord står för så kör man på. Ändamålen helgar medlen. Att kostnaden i antalet afghanska narkomaner är runt sjusiffrig spelar ingen roll för talibanerna. Makten framför allt.
Annars rider talibanerna på att de kan skapa ordning och reda. När afghanska staten försöker bygga upp ett ordnat samhälle så störs de av terroristattacker, en vinnande strategi. Därför behövs den civila uppbyggnaden, utbildning av ett polisväsende och en inhemsk fungerande armé. Dessvärre är den sittande presidenten (och stora delar av resten av afghanerna i ledande ställning) en mutkolv, så det är lite si och så med de civila samhällets uppbyggnad. Men utan att skapa ett fungerande civilit samhälle kommer talibanerna att vinna, på samma sätt som Hamas stäkt sina positioner. Kost sagt, statens våldsmonopol och civilistion går hand i hand. Dock får inte våldsmonopolet endast vara demokratisk styrt på pappret.
När det gäller hemtagandet av trupper så kan beslutet inte bli annat än en "tillsvidareanställning". Vikariat och bemanningsföretag, som Ohly för ovanlighetens skulle verkar föredra, får andra hålla på med.
Nu var det primära målet med kriget att visa handlingskraft för sina egna väljare, men jag tycker att det kan finnas viss moralisk anledning att försöka rätta till sina misstag. Nu är det dock extremt svårt att rätta till misstag med militära medel.
Att hävda att det går att bygga upp landet med bara bidrag i dagsläget tror jag är extremt naivt. Dagens regim är till att börja extremt korrumperad. Sedan är Afghanistan idag ett land där ekonomin domineras totalt av klaner numera närmast liktydigt med drogsyndikat. Ett feodalt samhälle där männen strider för den som betalar mest. Det är som europeisk medeltid. Landet är idag världens största producent av både opium och kannabis. Ironiskt nog är nog de enda som kan göra något åt detta Talibanerna.