Nu ska jag skriva vad jag tycker om den här debatten:
Då Schahen av Iran styrde landet under sina sista år (revolutionen kom 1979), satt den andlige ledaren Ayatollah Khomeini i landsflykt i Paris.
Västliga medier beskrev då Shahen som en korrupt bov, medan Ayatollan skulle bli räddningen för Iran.
Revolutionen kom, och den sjuklige Shahen avsattes, och nästan direkt införde den återvändande Ayatollah Khomeini islamska lagar. Snart hade han blivit den Stora Satan i västpressen.
Samtidigt styrde Saddam Hussein landet bredvid, Irak. Detta land var då ljuspunkten i ett annars mörkt mellanöstern - de hade en framsynt ledare som utbildade hela sitt folk. Iraks styre beskrevs som det mest demokratiska i hela regionen.
Så rykte Iran och Irak ihop i ett stort krig, och Irak var den Goda Sidan.
Samtidigt gick Sovjet in i Afghanistan. Vi i västvärlden såg det som ett orättfärdigt angrepp på en liten enskild stat, och vi stödde lokalbefolkningen i våra tankar. De mullor som ledde frihetskampen var hjältar. (For further information, see Rambo III)
Blah blah blah...
Det jag tycker är att västvärden saknar en röd tråd i vilka som är de egentliga bovarna, vad man ska göra åt den saken - samt en helhetsbild; kan det vara så att det i en del fall faktiskt är vi som är de där egentliga bovarna.
Alla måttstockar behöver inte nödvändigtvis dras efter våra västerländska demokratiska principer. Däremot ska basala folkrättsliga principer gälla; du ska få öppna munnen utan att få stryk.
MOBILT
· 
· 
Fast det handlar inte om att tycka.
Att utföra anfallskrig är ett krigsbrott. Det spelar alltså ingen roll om man heter George W Bush eller Muammar al-Khadaffi, Barack Hussein Obama eller Adolf Hitler, folkrätten gäller, eller som det heter på engelska ”Public international law” var något som skrevs in efter Nunbergrättegångarna för att till varje pris undvika ett nytt världskrig.
Folkrätten innehåller förbud mot folkmord och ”aggressive war”, alltså det som med något tamare språk kallas anfallskrig. Folkrätten gäller världen alla stater oavsett om man har ratificerat dem eller ej.
Det är en rätt logisk lag. Den förhindrar den militärt starke att anfalla eller inta sin mindre starka granne. Ett av världens kanske kändaste anfallskrig är när Hitler gick in i Polen, ett annat är Saddam Husseins anfall på Kuwait. Ytterligare ett exempel på aggressive war är USA anfall på Irak.
Även kriget i Afghanistan är ett krigsbrott, ett anfallskrig. Fast detta krig är mer svårbedömt eftersom USA hävdade att man blev anfallna och sedan agerade i självförsvar. Det finns en större acceptans i världen eftersom USA blev attackerade. Problemet var väl bara att det inte var Afghanistan som körde flygplanen in World trade center. Det var Al Quaida som hade fått en fristad i hos mörkermännen – talibanerna.
Visst finns det ledare runt omkring i världen som förtjänar något annat än att leva, men det måste regleras på något sätt och detta görs i Folkrätten. Det går inte bara att åka över till grannlandet och inta det för att de har en galen ledare. Det blir godtyckligt. Vem ska bestämma vem som är galen. Själv tyckte jag också att George W Bush ligger nära till hands. En stenrik fundamentalistisk man, driven av 3000 år gamla skrifter som har tillgång till världens 50 procent av världens vapenarsenal.
Hur blir det med Putin, ska han också själv bestämma när han kan gå in i ett land? Hur blir det med Kina? De är nog bra sugen på Taiwan osv.
Jo, jag tycker att det är bra att Saddam och Bathpartiet är borta. Men jag kommer aldrig försvara att över 1 miljon irakier har mist livet på grund av ett olagligt krig på falska grunder med systematisk tortyr som förhörsmetoder.
Medan krigsförbrytarregimen som var innan Obama rev upp lagar och omformade dem så att det skulle bli möjligt att tortera människor har Obama lovat världen att detta aldrig mer ska få ske i USA. Jag tycker det är en bra ambition. Sen att det finns en viss eftersläpning i systemet innan man har rensat ut alla sjuka torterarna är en annan sak.