Café

Nu ska jag skriva vad jag tycker om den här debatten:

Då Schahen av Iran styrde landet under sina sista år (revolutionen kom 1979), satt den andlige ledaren Ayatollah Khomeini i landsflykt i Paris.
Västliga medier beskrev då Shahen som en korrupt bov, medan Ayatollan skulle bli räddningen för Iran.

Revolutionen kom, och den sjuklige Shahen avsattes, och nästan direkt införde den återvändande Ayatollah Khomeini islamska lagar. Snart hade han blivit den Stora Satan i västpressen.

Samtidigt styrde Saddam Hussein landet bredvid, Irak. Detta land var då ljuspunkten i ett annars mörkt mellanöstern - de hade en framsynt ledare som utbildade hela sitt folk. Iraks styre beskrevs som det mest demokratiska i hela regionen.
Så rykte Iran och Irak ihop i ett stort krig, och Irak var den Goda Sidan.

Samtidigt gick Sovjet in i Afghanistan. Vi i västvärlden såg det som ett orättfärdigt angrepp på en liten enskild stat, och vi stödde lokalbefolkningen i våra tankar. De mullor som ledde frihetskampen var hjältar. (For further information, see Rambo III)

Blah blah blah...


Det jag tycker är att västvärden saknar en röd tråd i vilka som är de egentliga bovarna, vad man ska göra åt den saken - samt en helhetsbild; kan det vara så att det i en del fall faktiskt är vi som är de där egentliga bovarna.
Alla måttstockar behöver inte nödvändigtvis dras efter våra västerländska demokratiska principer. Däremot ska basala folkrättsliga principer gälla; du ska få öppna munnen utan att få stryk.