Café

Björn,

Hmm, du säger att jag förminskar mina motståndares argument. Ja? Det är ju sånt man ska göra, sånt som man lär ut på retorikkurser på universiteten. Utgå ifrån motståndarens argument och visa att de inte håller. Därefter lägg upp dina argument.

Sen har du också synpunkter på uttrycket ” bli vän med USA på Facebook”. Det är väl inte något fel på det uttrycket. Åter igen en omskrivning och metafor som har till syfte att tydliggöra – göra en bild hos läsaren. Somliga, kanske osäkra personer vill gärna vara vän med kändisar på Facebook.

Vidare tyckte du illa om jag liknade framförallt liberala ledarskribenter vid papegojor. Igen är det en bildlig liknelse som jag var ute efter att skapa. Papegojor upprepar sitt budskap utan att reflektera på budskapets innehåll. Jag tycker att många ledarskribenter gör just så, upprepar vad någon annan har sagt.

Jag förstår inte varför du tar åt dig så mycket av det. Du är väl ingen ledarskribent. Dessutom håller jag nog dig som en reflekterande människa. Det är knappast du som är måltavlan. Det är inte du som är dumliberalen.

Jag ser mig själv som liberal, än fast jag gillar idéer från en rad andra ideologier. Det finns delar av Grön ideologi som jag är mycket förtjust i, men det finns också delar av det mest röda, kring kampen mot orättvisor som jag också högaktar, framförallt globala orättvisor, men mest är jag liberal.

Dumliberalen är den som har tappat bort sig. Den som, ska vi säga följer Björklund - majoren. Klassisk liberalism handlar om förhållandet staten och individen. Dumliberalen försvarar svenskhet istället för individerna som bor i Sverige. Dumliberalen intar fel ståndpunkt. Liberaler ska försvara individen, inte staten.

Härom veckan debatterade Jan Björklund mot Humanisternas ordförande Christer Sturmark i Aktuellt. Du kanske såg den, den finns fortfarande på SVT Play. Den handlade om kristendomen skulle ha en särställning i skolans religionsundervisning. Sturmark menade att självklart ska den inte ha det. Vår skola ska vara sekulär och inte normativt lära våra elever hur de ska tro.

Men Björklund stod där i TV, som liberalernas ledare och försvarade kristendomens särställning. Argumentet var ungefär att i Sverige är vi kristna. Vi har alltid gjort så och bör fortsätta plocka fram krubban och jesusbarnet.

Nu kanske man frågar sig vart jag vill komma. Jo, vad kan det vara, 70 procent av vår press är liberal. Nästan alla dessa liberala skribenter följer med än fast den liberala politiken totalt har spårat ut. Samma är det med dessa ledarskribenter när det gäller Afghanistan.

Rönnmark på ÖA, t ex han är kanske inte den värsta papegojan men han är åtminstone en kakadua. Han ropar efter Björklund och Tolgfors utan att stanna upp och fråga sig: Är det här liberalism som försegår nu? Sverige är inte i Afghanistan för de afghanska kvinnornas frigörelse. Vad man säger överensstämmer inte med handlingarna.

Jag ska skriva ett långt inlägg om svensk liberalisms kris. Jag måste först bara samla ihop argumenten. Jag är förbannad på dem. Jag anser att det är ett antal ulvar i fårakläder – liberaler i snäva intoleranta konserv-kläder som har krattat manegen till Sverigedemokraterna och liknande socialkonservativa nationalister

hellge: Först och främst - vad som gör mig så förbannad gör du gång på gång i den här tråden - och det torde vara uppenbart för alla läsare vad det är du sysslar med, men jag kan ta det en gång till.

Ena sekunden vill du göra sken av att hålla ett allmänt hållet samtal om motiven för krigen och trippar lättvindigt runt frågan om vad du tycker om Sveriges insats i Afghanistan. I nästa sekund är du inne med stora moral- och etiksläggan och kritiserar de politiker och ledarskribenter som försvarar Sveriges insats i Afghanistan. Nu ska du tydligen producera en stridsskrift mot svensk liberalism samtidigt som du tänker fortsätta trippa runt frågan som du kritiserar dess företrädares åsikt kring här i tråden. Jaha, säger jag - varsågod att producera den.

Ditt argumenterande följer ingen form av logik och konsekvens om man inte gör det småfräcka antagandet att du sitter och väntar på vilken kalsongfärg, förlåt åsikt ditt eget parti kommer att ha i frågan inom någon vecka.

Att Jan Björklund är olämplig som partiledare för ett liberalt parti är en uppfattning jag delar, där behöver du inte jobba överhuvudtaget med argumenten för att få mig övertygad. :)