Det är ganska meningslöst och diskutera det här, om jag är den enda som bemödat mig läsa utredningen jag talat om. Därför: Detta är undre halvan på SEKO's utredning, om hur deras syn på vad som egentligen hände: ---------------------------------------------------------------------
(Jag länkar inte till någon källa. Den som är tillräckligt duktig på datorer och Internet, och har det minsta intresse grejar att finna trovärdig källa själv) ---------------------------------------------------------------------
De fakta som SEKO fått fram hittills och som går att redovisa, visar klart och tydligt på att personalen ombord gjorde sitt jobb och inget annat.
Tåget var en dubbeldäckare och mellan Örebro och Örebro S viserar tågmästaren biljetterna hos passagerarna som sitter på undervåningen, för att sedan direkt efter avgång från Örebro S direkt gå upp till övervåningen för att visera nytillkomna resande.
Tågmästaren ser en kvinna (22-åringen) som sitter och sover där det nyss hade suttit ett par som gick av vid Örebro Södra och väcker henne (somnade väldigt fort) och ber om biljett. Hon säger att hon ska köpa en biljett till Herrljunga vilket hon även gör. På soffan direkt bakom denna kvinna sitter ännu en till nytillkommen resenär (”11-åringen”) som tågmästaren frågar efter biljetten hos. Denna resenär svarar först inte utan tittar bara på tågmästaren, trots flera försök till att får reda på vart hon tänkt resa och om hon är villig att köpa en biljett. Efter en stund svarar resenären att ”biljetten är borta” utan att tala om vart hon tänkt resa. Under tiden tågmästaren försöker lösa sina arbetsuppgifter sitter 22-åringen på sätet framför soffan. Varför hon inte talade om att 11-åringen var hennes syster och försökte hjälpa henne kan hon bara svara på själv.
Tågmästaren bedömer att flickan som fortsätter att vara tyst till att vara minst 15-16 år och ber henne lugnt ta med sig väskan och följa med ner till vestibulen på nedervåningen. Flickan följer med ner och tågmästaren fortsätter med att på nytt försöka prata med henne utan att få något svar. Frågar om hon har pengar så hon kan köpa biljett och ber henne ta fram plånboken Flickan tar fram plånboken. Där finns det inte pengar så att det räcker till en biljett. Tågmästaren förklarar att det inte är
okej att åka tåg utan biljett och säger att det är lika allvarligt som att snatta i en affär. Frågar om hon brukade gå in i en affär och ta grejer utan att betala varpå flickan skakade på huvudet. Tåget närmar sig Kumla och tågmästaren gör ett nytt försök att få reda på vart flickan ska resa. Flickan svarar nu att hon ska till Göteborg. När tåget är framme i Kumla ombeds flickan att stiga av tåget vilket hon även gör.
”11-åringen” hade ingen biljett, och efter att inte heller kunnat betala så bedömer tågmästaren att hon kan avvisas från tåget. Avvisningen sker enligt SJ:s regelverk eftersom flickan bedöms vara minst 16 och kanske t o m 18 år gammal. I denna ålder är man straffmyndig och anses kunna förstå att man skall betala för sig och kunna klara sig på egen hand. Erfarna Poliser bekräftar också att flickan mycket väl kan anses vara ca 16 – 18 år ,vilket styrker att tågmästaren gjort rätt bedömning.
I första skedet var beskeden i media att bägge flickorna hade biljett. Sedan ändrades detta till att man köpte dessa på tåget och att tågmästaren sedan avvisade ”11-åringen”. Enligt handdatorns försäljningslogg sålde tågmästare en biljett till 22-åringen (systern), ingen biljett är såld till systern. Under resan till Kumla som tar ca 12 min informerade 22-åringen aldrig tågmästaren om sin yngre syster som satt på sätet bakom henne. Tåget fortsätter sedan till Hallsberg där det sker ett personalbyte. Först i Alingsås kontaktar Systern den nya personalen ombord och berättar att hon har en syster med ombord på tåget som ska av där. Själv ska hon fortsätta till Göteborg.
Enligt uppgifter i media använder 22-åringen hela resan från Hallsberg ner till Göteborg för att leta efter sin syster. Sanningen är alltså att hon inte ger sig tillkänna för tågpersonalen förrän i Alingsås trots att hon köpt en biljett till Herrljunga. (I media har flickorna sagt att de skulle resa till Borås.) Först då görs ett utrop efter systern och därefter larmas SJ Trafikledning som i sin tur larmar polis.
Larmet till polis försenas alltså med flera timmar pga 22-åringen inte larmar tågpersonalen om att systern saknas. Det finns inga uppgifter som styrker hennes egen berättelse att hon sprungit runt och letat efter systern under resan ner till Alingsås, varken från resenärer eller ombordpersonal. Uppgiften om att hon kontaktat ombordpersonalen efter avgång Hallsberg stämmer inte. Allt prat om besök i restaurangvagnen mm är inte heller korrekt, eftersom inga restaurangvagnar finns i dubbeldäckarna. Enligt inte fullt bekräftade uppgifter möttes hon av två män vid ankomst till Göteborg vilket gör det troligt att målet för resan var just Göteborg.
På förmiddagen återfinns ”11-åringen”. Hon har tagits om hand kvällen innan av en äldre dam som tyckte att hon skulle vila ut över natten innan polisen kontaktades. Tyvärr kontaktade hon inte polisen överhuvudtaget, utan det var ett tips från SJ Contactcenter, efter det att kvinnan ringt och köpt en biljett Kumla–Nora, som ledde till att flickan senare hittas av polisen. Mycket oro och onödigt letande hade kunnat undvikas om ”11-åringen” inte förts undan av damen i Kumla. Vi menar att hennes handlingar borde utredas - om hennes agerande är kriminellt eller inte borde prövas.
Tänk om
* 22-åringen hade informerat tågmästaren om att det var hennes yngre syster som satt bakom henne när hon köpte biljett eller när ”11-åringen” blev tillfrågad om att visa/köpa biljett. Eller direkt efter avgång Hallsberg kontaktat personalen ombord på tåget…
* ”11-åringen” informerat tågmästaren om att hennes syster fanns ombord på tåget…
* Polisen initialt väntat tills de hade alla fakta innan de gjorde ett uttalande…
* Damen i Kumla kontaktat Polisen direkt när hon påträffade flickan…
* SJ i media och internt varit tydliga med sitt förtroende för tågmästaren…
* Media försökt balansera sin rapportering och hållit sig till fakta…
* Sanningen hade varit viktigare än att sälja tidningar och skydda varumärken…
/Styrelsen SEKO SJ
De fakta som SEKO fått fram hittills och som går att redovisa, visar klart och tydligt på att personalen ombord gjorde sitt jobb och inget annat. Tåget var en dubbeldäckare och mellan Örebro och Örebro S viserar tågmästaren biljetterna hos passagerarna som sitter på undervåningen, för att sedan direkt efter avgång från Örebro S direkt gå upp till övervåningen för att visera nytillkomna resande.
Tågmästaren ser en kvinna (22-åringen) som sitter och sover där det nyss hade suttit ett par som gick av vid Örebro Södra och väcker henne (somnade väldigt fort) och ber om biljett. Hon säger att hon ska köpa en biljett till Herrljunga vilket hon även gör. På soffan direkt bakom denna kvinna sitter ännu en till nytillkommen resenär (”11-åringen”) som tågmästaren frågar efter biljetten hos. Denna resenär svarar först inte utan tittar bara på tågmästaren, trots flera försök till att får reda på vart hon tänkt resa och om hon är villig att köpa en biljett. Efter en stund svarar resenären att ”biljetten är borta” utan att tala om vart hon tänkt resa. Under tiden tågmästaren försöker lösa sina arbetsuppgifter sitter 22-åringen på sätet framför soffan. Varför hon inte talade om att 11-åringen var hennes syster och försökte hjälpa henne kan hon bara svara på själv.
Tågmästaren bedömer att flickan som fortsätter att vara tyst till att vara minst 15-16 år och ber henne lugnt ta med sig väskan och följa med ner till vestibulen på nedervåningen. Flickan följer med ner och tågmästaren fortsätter med att på nytt försöka prata med henne utan att få något svar. Frågar om hon har pengar så hon kan köpa biljett och ber henne ta fram plånboken Flickan tar fram plånboken. Där finns det inte pengar så att det räcker till en biljett. Tågmästaren förklarar att det inte ärokej att åka tåg utan biljett och säger att det är lika allvarligt som att snatta i en affär. Frågar om hon brukade gå in i en affär och ta grejer utan att betala varpå flickan skakade på huvudet. Tåget närmar sig Kumla och tågmästaren gör ett nytt försök att få reda på vart flickan ska resa. Flickan svarar nu att hon ska till Göteborg. När tåget är framme i Kumla ombeds flickan att stiga av tåget vilket hon även gör.
”11-åringen” hade ingen biljett, och efter att inte heller kunnat betala så bedömer tågmästaren att hon kan avvisas från tåget. Avvisningen sker enligt SJ:s regelverk eftersom flickan bedöms vara minst 16 och kanske t o m 18 år gammal. I denna ålder är man straffmyndig och anses kunna förstå att man skall betala för sig och kunna klara sig på egen hand. Erfarna Poliser bekräftar också att flickan mycket väl kan anses vara ca 16 – 18 år ,vilket styrker att tågmästaren gjort rätt bedömning.I första skedet var beskeden i media att bägge flickorna hade biljett. Sedan ändrades detta till att man köpte dessa på tåget och att tågmästaren sedan avvisade ”11-åringen”. Enligt handdatorns försäljningslogg sålde tågmästare en biljett till 22-åringen (systern), ingen biljett är såld till systern. Under resan till Kumla som tar ca 12 min informerade 22-åringen aldrig tågmästaren om sin yngre syster som satt på sätet bakom henne. Tåget fortsätter sedan till Hallsberg där det sker ett personalbyte. Först i Alingsås kontaktar Systern den nya personalen ombord och berättar att hon har en syster med ombord på tåget som ska av där. Själv ska hon fortsätta till Göteborg.
Enligt uppgifter i media använder 22-åringen hela resan från Hallsberg ner till Göteborg för att leta efter sin syster. Sanningen är alltså att hon inte ger sig tillkänna för tågpersonalen förrän i Alingsås trots att hon köpt en biljett till Herrljunga. (I media har flickorna sagt att de skulle resa till Borås.) Först då görs ett utrop efter systern och därefter larmas SJ Trafikledning som i sin tur larmar polis.Larmet till polis försenas alltså med flera timmar pga 22-åringen inte larmar tågpersonalen om att systern saknas. Det finns inga uppgifter som styrker hennes egen berättelse att hon sprungit runt och letat efter systern under resan ner till Alingsås, varken från resenärer eller ombordpersonal. Uppgiften om att hon kontaktat ombordpersonalen efter avgång Hallsberg stämmer inte. Allt prat om besök i restaurangvagnen mm är inte heller korrekt, eftersom inga restaurangvagnar finns i dubbeldäckarna. Enligt inte fullt bekräftade uppgifter möttes hon av två män vid ankomst till Göteborg vilket gör det troligt att målet för resan var just Göteborg.
På förmiddagen återfinns ”11-åringen”. Hon har tagits om hand kvällen innan av en äldre dam som tyckte att hon skulle vila ut över natten innan polisen kontaktades. Tyvärr kontaktade hon inte polisen överhuvudtaget, utan det var ett tips från SJ Contactcenter, efter det att kvinnan ringt och köpt en biljett Kumla–Nora, som ledde till att flickan senare hittas av polisen. Mycket oro och onödigt letande hade kunnat undvikas om ”11-åringen” inte förts undan av damen i Kumla. Vi menar att hennes handlingar borde utredas - om hennes agerande är kriminellt eller inte borde prövas.
Tänk om * 22-åringen hade informerat tågmästaren om att det var hennes yngre syster som satt bakom henne när hon köpte biljett eller när ”11-åringen” blev tillfrågad om att visa/köpa biljett. Eller direkt efter avgång Hallsberg kontaktat personalen ombord på tåget… * ”11-åringen” informerat tågmästaren om att hennes syster fanns ombord på tåget… * Polisen initialt väntat tills de hade alla fakta innan de gjorde ett uttalande… * Damen i Kumla kontaktat Polisen direkt när hon påträffade flickan… * SJ i media och internt varit tydliga med sitt förtroende för tågmästaren… * Media försökt balansera sin rapportering och hållit sig till fakta… * Sanningen hade varit viktigare än att sälja tidningar och skydda varumärken…
Metal Guru: Först trodde jag att du själv hade lagt till avsnittet "tänk om". Men så var det ju inte. Det är ju bra att den här subjektiva styrelsen använder ordet "redovisa" istället för "bevisa" för mycket av dessa uppgifter förefaller ju komma från konduktören själv, alltså en annan sida av myntet helt enkelt.
Däremot finns det ju uppgifter som faktiskt går att bevisa, som talar emot flickan och systern. Det där med restaurangvagnen, att hon inte köpt sin biljett på själva tåget osv. Däremot förstår jag inte varför SEKO ska ta upp den här kvinnan (som tar hand om flickan) öht. vad har hon med deras utredning att göra? Hon försvårar ju bara polisens arbete, inte SJ's? Vad jag förstår så är SJ's policy att de inte tar något speciellt ansvar efter att man avhyst folk.
Bevisligen så backar inte SJ upp konduktören helt eftersom man ändrat rutinerna och dessutom konstaterar att rutinerna heller inte har följts i det här fallet.
Varför skriver man förresten ”11-åringen” med citationstecken i slutet? Är det fastslagit att flickan inte var 11 år eller försöker man att vara ironisk? Det finns många poänger i det här brevet men det känns lite skabbigt att å ena sidan sitta och kräva att SJ's presstalesman (om jag nu titulerar denne rätt) skall förbjudas att uttala sig i media samtidigt som man presterar ett brev av den här kalibern själva, speciellt i ett sånt här uppmärksammat fall.
Hade jag varit SEKO så hade jag nog också exkluderat moralkakan:
"Frågar om hon brukade gå in i en affär och ta grejer utan att betala..."
...speciellt om man försöker få konduktören att framstå i ett ljusare sken.
Sen reagerar jag också på själva tidslinjen här. Resan mellan Örebro S och Kumla tar alltså 12 minuter. Samtalet mellan konduktör och flicka kan alltså inte ha tagit längre tid än så, speciellt eftersom Kumla är en sån liten station att man inte gör längre stopp där. Ett förslag till SJ kan ju vara att man försöker lägga ner lite mer tid på att lösa såna här konflikter, där det är möjligt. Nu är det ju fortfarande oklart om flickan hade en fysisk biljett eller inte, det lutar väl dock åt att hon inte har haft det. Flickans familj borde ju kunna scanna in en bild av den här biljetten och skicka ut till pressen om den finns. Just nu framstår dom ju som lite av ett gäng skojare.
Slutligen tycker jag att det är lite ironiskt att det är tack vare just det här fallet, som visar sig vara problematiskt, som läsare har skickat in massor av redogörelser för situationer där konduktörer faktiskt har handlat helt felaktigt, slängt av ungar med giltiga biljetter osv. Jag gissar att det är mindre tacksamt för SEKO att gå in och backa upp sina konduktörer där.
Se där. Nu finns hela publikationen på PDF, så nu behöver ni inte ens Googla efter information. Pröva bara den här länken, så kan ni även läsa den första halvan - om det nu vore intressant.
Här är inget ämne varken för stort eller för litet. Här har vi härliga diskussioner om allt som kan tänkas. Här sitter vi gärna med mungiporna pekandes uppåt. Däremot så snackar vi om hockey och övrig sport på för det avsedd plats.
· 
· 
Det är ganska meningslöst och diskutera det här, om jag är den enda som bemödat mig läsa utredningen jag talat om.
Därför: Detta är undre halvan på SEKO's utredning, om hur deras syn på vad som egentligen hände:
---------------------------------------------------------------------
(Jag länkar inte till någon källa. Den som är tillräckligt duktig på datorer och Internet, och har det minsta intresse grejar att finna trovärdig källa själv)
---------------------------------------------------------------------
De fakta som SEKO fått fram hittills och som går att redovisa, visar klart och tydligt på att personalen ombord gjorde sitt jobb och inget annat. Tåget var en dubbeldäckare och mellan Örebro och Örebro S viserar tågmästaren biljetterna hos passagerarna som sitter på undervåningen, för att sedan direkt efter avgång från Örebro S direkt gå upp till övervåningen för att visera nytillkomna resande.
Tågmästaren ser en kvinna (22-åringen) som sitter och sover där det nyss hade suttit ett par som gick av vid Örebro Södra och väcker henne (somnade väldigt fort) och ber om biljett. Hon säger att hon ska köpa en biljett till Herrljunga vilket hon även gör. På soffan direkt bakom denna kvinna sitter ännu en till nytillkommen resenär (”11-åringen”) som tågmästaren frågar efter biljetten hos. Denna resenär svarar först inte utan tittar bara på tågmästaren, trots flera försök till att får reda på vart hon tänkt resa och om hon är villig att köpa en biljett. Efter en stund svarar resenären att ”biljetten är borta” utan att tala om vart hon tänkt resa. Under tiden tågmästaren försöker lösa sina arbetsuppgifter sitter 22-åringen på sätet framför soffan. Varför hon inte talade om att 11-åringen var hennes syster och försökte hjälpa henne kan hon bara svara på själv.
Tågmästaren bedömer att flickan som fortsätter att vara tyst till att vara minst 15-16 år och ber henne lugnt ta med sig väskan och följa med ner till vestibulen på nedervåningen. Flickan följer med ner och tågmästaren fortsätter med att på nytt försöka prata med henne utan att få något svar. Frågar om hon har pengar så hon kan köpa biljett och ber henne ta fram plånboken Flickan tar fram plånboken. Där finns det inte pengar så att det räcker till en biljett. Tågmästaren förklarar att det inte ärokej att åka tåg utan biljett och säger att det är lika allvarligt som att snatta i en affär. Frågar om hon brukade gå in i en affär och ta grejer utan att betala varpå flickan skakade på huvudet. Tåget närmar sig Kumla och tågmästaren gör ett nytt försök att få reda på vart flickan ska resa. Flickan svarar nu att hon ska till Göteborg. När tåget är framme i Kumla ombeds flickan att stiga av tåget vilket hon även gör.
”11-åringen” hade ingen biljett, och efter att inte heller kunnat betala så bedömer tågmästaren att hon kan avvisas från tåget. Avvisningen sker enligt SJ:s regelverk eftersom flickan bedöms vara minst 16 och kanske t o m 18 år gammal. I denna ålder är man straffmyndig och anses kunna förstå att man skall betala för sig och kunna klara sig på egen hand. Erfarna Poliser bekräftar också att flickan mycket väl kan anses vara ca 16 – 18 år ,vilket styrker att tågmästaren gjort rätt bedömning.I första skedet var beskeden i media att bägge flickorna hade biljett. Sedan ändrades detta till att man köpte dessa på tåget och att tågmästaren sedan avvisade ”11-åringen”. Enligt handdatorns försäljningslogg sålde tågmästare en biljett till 22-åringen (systern), ingen biljett är såld till systern. Under resan till Kumla som tar ca 12 min informerade 22-åringen aldrig tågmästaren om sin yngre syster som satt på sätet bakom henne. Tåget fortsätter sedan till Hallsberg där det sker ett personalbyte. Först i Alingsås kontaktar Systern den nya personalen ombord och berättar att hon har en syster med ombord på tåget som ska av där. Själv ska hon fortsätta till Göteborg.
Enligt uppgifter i media använder 22-åringen hela resan från Hallsberg ner till Göteborg för att leta efter sin syster. Sanningen är alltså att hon inte ger sig tillkänna för tågpersonalen förrän i Alingsås trots att hon köpt en biljett till Herrljunga. (I media har flickorna sagt att de skulle resa till Borås.) Först då görs ett utrop efter systern och därefter larmas SJ Trafikledning som i sin tur larmar polis.Larmet till polis försenas alltså med flera timmar pga 22-åringen inte larmar tågpersonalen om att systern saknas. Det finns inga uppgifter som styrker hennes egen berättelse att hon sprungit runt och letat efter systern under resan ner till Alingsås, varken från resenärer eller ombordpersonal. Uppgiften om att hon kontaktat ombordpersonalen efter avgång Hallsberg stämmer inte. Allt prat om besök i restaurangvagnen mm är inte heller korrekt, eftersom inga restaurangvagnar finns i dubbeldäckarna. Enligt inte fullt bekräftade uppgifter möttes hon av två män vid ankomst till Göteborg vilket gör det troligt att målet för resan var just Göteborg.
På förmiddagen återfinns ”11-åringen”. Hon har tagits om hand kvällen innan av en äldre dam som tyckte att hon skulle vila ut över natten innan polisen kontaktades. Tyvärr kontaktade hon inte polisen överhuvudtaget, utan det var ett tips från SJ Contactcenter, efter det att kvinnan ringt och köpt en biljett Kumla–Nora, som ledde till att flickan senare hittas av polisen. Mycket oro och onödigt letande hade kunnat undvikas om ”11-åringen” inte förts undan av damen i Kumla. Vi menar att hennes handlingar borde utredas - om hennes agerande är kriminellt eller inte borde prövas.
Tänk om
* 22-åringen hade informerat tågmästaren om att det var hennes yngre syster som satt bakom henne när hon köpte biljett eller när ”11-åringen” blev tillfrågad om att visa/köpa biljett. Eller direkt efter avgång Hallsberg kontaktat personalen ombord på tåget…
* ”11-åringen” informerat tågmästaren om att hennes syster fanns ombord på tåget…
* Polisen initialt väntat tills de hade alla fakta innan de gjorde ett uttalande…
* Damen i Kumla kontaktat Polisen direkt när hon påträffade flickan…
* SJ i media och internt varit tydliga med sitt förtroende för tågmästaren…
* Media försökt balansera sin rapportering och hållit sig till fakta…
* Sanningen hade varit viktigare än att sälja tidningar och skydda varumärken…
/Styrelsen SEKO SJ