Café

Ursäkta, men har så svårt att släppa diskussionen vi hade igår. Har ännu en tragisk historia detta är om min granne och hans familj.

Vi umgicks som grannar gör, pratade, hjälpte varann, lånade saker även att vi lämnade tillbaka prylarna efter användning. Under alla år så tyckte jag att han var lite låg och reserverad, tänkte lite som att det är väl hans personlighet.

Men då för ett par år träffades vi och pratade och till min förvåning så var han glad och berättade att han skulle fska med dottern, han skulle ut med bilen och njuta efter vägen, ta ut frun på middag. Jag funderade på vad som gjort honom så glad, det jag inte förstod då var att han hade bestämt sig. Den helgen avslutade han sitt liv.

Efter denna tragiska bortgång fick jag svar på varför han varit som han var. Han hade varit sjuk i många år och burit på detta helt ensam och jag förstod tyvärr inte det.

Kan säga en sak som bevisar att när sjukdomen tagit sitt grepp då är det svårt. Hans liv var familjen han älskade dom över allt annat. Den kärlek han visade och att han skulle lämna dom det fanns inte. Tyvärr så kunde jag inte läsa av honom, det grämer mig än idag. :(