Café

puffe2: De flesta tycker väl så. Min initiala poäng var om själva balansen mellan inkomster och utgifter. Det måste finnas många andra utgifter, inte minst livsmedel, som har ökat med mycket mer än de 75 kronor i månaden som medicinerna ökar med. Om man fokuserar på +/- kan man tänka sig att även kolla på att öka inkomsten istället för att bara diskutera de väldigt få utgifterna som staten verkligen kan påverka.

När det gäller äldre har många andra länder väldigt omfattande rabatter för äldre. Det har vi ytterst lite av i Sverige.

Studenter tycker jag är en lurigare grupp. Många äldre studenter har ju haft jobb och skaffat sig besparingar, och många utbildningar är så pass slappa/enkla att man med lätthet kan jobba lite parallellt. Beror dock på vilken utbildning man går, och kanske även utbildningsort, men det är ju också den typen av faktorer som man måste ta hänsyn till innan man väljer att påbörja en längre utbildning.

Peja: Fast, för de vi pratar om(de som inte har råd med viktiga mediciner), många av dom kan nog inte bara bara klämkäckt öka inkomsten bara sådär. Nyliberalism a la Johan Persson funkar inte alltid för de svaga