Café

puffe: När Roys refräng kommer och hans jazzburk gungar i takt i gungstolen är det fan omöjligt att hålla tillbaka tårarna. Det är relativt subtilt, men sammanfattar likväl musikens magi på ett helt fantastiskt vis. Han må vara borta, men hans sångröst och musik lever kvar för evigt.

Bad_Brett: Ja, det är så vackert och respektfullt. Roy får väl avsluta kvällen själv då, finns flera superlåtar, men väljer denna nu då

www.youtube.com/watch?v=TYQzIw0zat0