Café

Miss Me: Man behöver ju inte alltid träffa killarna på krogen. Första gången jag pratade med min sambo var i en kvartersbutik. Han hade precis kommit hem efter en match och stod och pratade med en av ägarna till butiken och jag kom in dit med värsta sketastora väskan efter att ha varit på tjänsteresa (och som vanligt shoppat mer än jag borde). Jag surrade som vanligt lite hockey med butiksägaren och tänkte att killen som också surrade med butikskillen var väldans snygg. Vi pratade i säkert 45 minuter och när jag tänkte gå hem frågade snyggokillen om jag ville ha skjuts hem eftersom jag hade en så stor väska att släpa på och det var jävligt kallt ute. Såklart jag ville! Och på den vägen är det.