Café

knaskamilla: Mannen och pojken är bra, uppföljaren började jag läsa och lade ifrån mig, kändes inte särskilt engagerande längre.

Tony Parson är killen Mats Olsson ville vara som ung påg och musikskribent på Kvällsposten. Jag köpte en samling med hans gamla musikartiklar på sjuttiotalet till Papa Maco i julklapp i vintras. De hade inte åldrats 100 % väl.

Tony Parson själv ville nog vara Nick Hornby när han skrev sin Mannen-roman. Jag hoppas att alla cafébesökare läst (i braighetsordning)
About a boy
High Fidelity
Fever Pitch
How to be good

Fever Pitch är det som alla hockeynördar kan associera till, även om boken handlar om fotboll, Arsenal och Cambridge. Scenen när hans flickvän insjuknar på läktaren och han inte vill lämna matchen är briljant. För att ta ett exempel.