Helg Ernest: Naturligtvis en smaksak, som delvis kan bero på den första upplevelsen.
För min del var det nån gång typ 1967-68 när jag bodde i Farsta och en gräddvit 59:a gled upp utanför porten. Kan lova att ett gäng åtta till tioåringar tappade hakan så det small i trottoaren.
En upplevelse som man aldrig glömmer förrän man är slut som artist!
