Välkommen till Cafét
Här är inget ämne varken för stort eller för litet. Här har vi härliga diskussioner om allt som kan tänkas. Här sitter vi gärna med mungiporna pekandes uppåt. Däremot så snackar vi om hockey och övrig sport på för det avsedd plats.
· 
Bra inlägg!
Tror mig veta att du är född -70 eller möjligen -71. Själv är jag -69:a och håller helt med om din beskrivning att Hårdrock gick före synth på 80-talet.
Judas Priest´s Brittish Steel fick mig på kroken, samt Rainbow och senare även Dio. Även om jag alltid tyckte J L Turner var bäst på sången i Rainbow.
Apropå dessa farbröder, såg jag en DVD-konsert med Deep Purple nyligen, som dessutom var inspelad nyligen, som var GRYMT bra och tight! Sången från Gillan var distinkt och fantastisk!
Mitt dilemma, och samtigt styrka, är att jag alltid varit otrogen olika gengrar, därför spelades även Depesche, Devo och ren pop t ex Kim Wilde och Paul Young- och så där har det fortsatt: Midnight oil, Jewel, R.E.M, Dido, Metellica, A-ha, Bruce, Hunters & Collectors, Madonna, Metallica, Belinda Carlisle, Aimee Mann -allt i en salig djävla röra.
Även äldre prylar som "the man who invented soul"- Rod Stewarts idol- Sam Cooke är ju fantastiskt bra.