Café

Poffa: Du är moderat, eller hur? ;-)

Vad gäller positiva erfarenheter av flytt i brist på jobb så kan jag bidra med ett bra exempel. Att harva omkring år efter år som timvikarie eller i kortare anställningar ger ingenting. Du har chans att påverka ditt arbete när du väl får ett lite längre vikariat. Men när det tar slut så känns det väl sådär givande att ha varit med på något som du senare i vilket fall måste lämna. Mina erfarenheter då det gäller förändringar i lönenivåer är heller inte den bästa. Får du månadslön och får chans att förhandla om lön från början så har man ju självklart chans till påverkan. Det är dock inte alla lägen som det man säger tas på allvar, tro mig. Men det handlar väl mer om hur personalpolitiken ser ut på respektive arbetsplats, plus vilket bemötande man får hos sin blivande chef. När man dessutom jobbar i ett yrkesområde (förskola/skola) där det antal dagar man vikarierat till slut blir till ett hinder för en själv, ja, kommunen blir tvungen att erbjuda fast anställning vid ett visst antal arbetsdagar, då finns risken att man till slut inte har någon chans alls att ens få ett endagsvikariat.

Ja, och när man då kört fast och inte kommer någonstans, ja, vad gör man då? Sitter och hoppas på att AF ringer och trugar med en söka jobbkurs eller datakurs, eller någon annat högkvalitativt påhitt? för den arbetsförmedling jag har haft att göra med under alla år har inte glatt mig en enda gång. Det har säkert mycket att göra med att rätt person söker rätt jobb vid rätt tilfälle för att det ska bli så lyckat som i ditt fall.

Nu hade jag tur som en tok, och jag flyttade heller inte hit ner för jobbet i första hand. Dock så såg jag ju självklart att möjligheten fanns i en annan stad. Eller det var väl mer att det ens fanns en möjlighet. Så genomrökt var alltså läget innan flytt. Jag kastade i vilket fall ut mina ansökningar på alla jobb som fanns att söka inom mitt yrkesområde. Jag hade turen att få komma på tre intervjuer. Det första kändes halvjummet redan från start, men nog mest från mitt håll. Det andra kändes lika ljummet, men från skolans håll den gången. Det tredje alternativet kändes helrätt hela tiden, från alla parter. Efter fyra månader gjordes mitt vikariat över ett år om till en tillsvidaretjänst. Detta bör ses i jämförelsen med de fyra år som hann gå i Timrå kommun, utan att det ens kom på tal om någon fast tjänst. Så det handlar nog väldigt ofta om tillfälligheter också. Givetvis är kompetens och erfarenheter ovärderliga när det handlar om att få ett jobb som man söker. Men det är nog inte alltid det går så väl som man vill. Hursomhelst innebar en flytt för min del enormt mycket. Så ja, ibland så är kan det faktiskt vara den enda vägen att gå.