Café

Firman SR och Mattias - 74:

På tal om Metallica, som inte ingår bland mina hjältar, finner jag det mycket roligt att gruppen ännu inte har förlåtit sig själva och sin producent för Black album. Grabbarna blev så förbannade på sin producent som hade gjort Metallica folkliga så att de sa upp bekantskapen med honom. De pratade inte med han på 5 år. Det är taskigt när imagen förändras så att till och med mammor började lyssna på Metallica. Hela deras image raserades. Vilket fick till följd att de måste göra efterkommande plattor oändligt svårtillgänglig och hemliga. Men vad gör man inte för att vara cool.

Själv gillar jag nuförtiden hellre lite obskyra och svårtillgängliga plattor.

I Firmans SR’s presentation såg jag följande:

” Thin Lizzy - Johanneshov - Precis när Brian Robertsson hoppat av och bluesmannen utan ett uns negerblod, Gary Moore, hoppat på. Synd det för jag hade hellre sett Lizzy med Brian...”

Här snackar vi avund. Jag fick aldrig se Lizzy. Visst var Brian Robertsson en gitarrist med känsla. Men jag håller nog Black Rose och Chinatown som rockpoeternas bästa plattor.

Faktum är att Örnsköldsviks hårdrockherrskap kommer snart att anordna en Thin Lizzy-tribute där hela Black Rose och hela Chinatown kommer att spelas cover. Notera att gitarrsolot på black rose kommer att spelas i sin helhet. Bandet har köpt på sig två nya Gibson lespaul enbart för denna spelning.

Nåja, det var en bra film om Metallica.


www.tokyo-blues.com/images/blogs/GG-Gibson-Les-Paul-58-Large.JPG