Café

mattias - 74: Till viss del håller jag med dig. Ibland då tankarna går till mina närmaste och hur jag skulle reagera om någon gjorde dem illa kan jag ibland känna att jag skulle kunna göra saker som inte alla gånger hade varit helt klockrena. Rattfyllerist, våldtäktsman, idiotgärning p.g.a. steroider t.ex., med vilken rätt berövar denna person den person jag älskar? Vilka konsekvenser bör det få?

Dock är jag tämligen övertygad om att dödsstraff knappast löser problemet. Problemet bottnar garanterat i andra faktorer, på andra plan, t.ex. psykiatrin. Eller rättare sagt förmågan att se de individer som har förmågan att begå dessa gärningar. Detta gör man dels genom att ha en organisation som kan jobba med dessa människor (att de får tid att engagera sig, vilket inte finns idag), men sedan att kunna ta hand om dem.

Dödsstraff är ett satans otyg, en styggelse. Även om du, jag, och flera med oss kan känna känslan om vi tänker tanken är det ingen lösning. Det är enligt mig ett egoistiskt sätt att tänka.