Café

Muppers:

Jämför du Günters texter med Håkans? Hmm. Håkan skriver om sådant han varit med om, sådant han känt (som så många andra artister). Jag tror knappast att han tänkte "nu ska jag bli stor bland fjortisbrudar, bäst jag skriver lite låtar de skulle gilla". Några i Günterklass, däremot, är de som släppt "Boten Anna". Det är en typisk fjortislåt.

Ska erkänna att jag inte är ngn vidare textmänniska. Jag kan höra en låt 900 gånger innan jag till slut hör vad låten handlar om. Med Håkan är det energin och melodierna och det faktum att man inte kan låta bli att ryckas med som gör att han fått mig "på fall". Bifogar dock en länk till Håkans texter så kan du kolla igenom dem om du känner för det.

Just, nu vet jag varför jag kände igen Turid. Hon var på Yran för något år sedan. Jag har dock aldrig hört henne sjunga, vilket Mattias verkar ha gjort. Alltså har Mattias lyssnat mer på Turid än vad jag har gjort. Hur ska man tolka det?

Jag lyssnar på lite allt möjligt förutom Håkan. Här är några exempel: Marit, Tomas Andersson Wij, Sister Hazel (för övrigt den enda musik som jag tycker ALLTID fungerar), Counting Crows, Barenaked Ladies, BKO, Simon and Garfunkel, Enya, The Calling, Norah Jones, Michael Michailoff. Marit storhet, t.ex., är att hon också har en enorm energi på scenen. "En kvinnlig Håkan" beskrev en kompis till mig henne som, "du kommer att gilla henne". Och det gjorde jag. TAW:s storhet är att det inte går att låta bli att gripas av hans låtar. När jag hörde honom första gången, som mp3, tyckte jag inte att han var något särskilt - men efter att ha sett honom live...wow. På det stora hela tycker jag att det är av stor betydelse hur bra en artist är live.

Håkans storhet är som sagt inte att han sjunger tonsäkert, utan hans energi och utstrålning och musik som det bara inte går att låta bli att släppa loss till.

Förklara förresten gärna hur Håkan kan vara överskattad när så många avskyr honom. Jag kommer inte ihåg om Mattias lyckades förklara det förra gången jag frågade.