Luleå HF

Så var det klart och mer än en dag på jobbet var det förstås inte. Visst var det osäkert när det stod 1-1 långt in i tredje och även om Luleå hade de bättre chanserna kunde det slutat hur som helst. Men till slut ramlade puckarna in i rätt mål.

Luleå är helt enkelt ett bättre lag än de där i botten: Lakers, Rögle, Timrå och Gnaget och ska normalt vinna alla matcher nmot dessa även om det någon gång random förloras.

Intressant iakttagelse att Pölsan satt ihop the Entertorneå Connection; dvs vår gamla succélina fast med Simon Enterfeldt i stället för den i Zug spelande Linus Omapk. Den nya linan med Harju-Enterfeldt.Snygg-Mats lyckades väl och till slut är det Enterfeldt som avgör mot Schtan 3-2 med halvminuten kvar.

Vidare vann till slut Pungen mot Gnaget med 3-2; MooDoo mot Rögle med 2-3, och alltså tidigare Warulfven 3-1 mot Timrå.

Det betyder att exlulejunisvaktmatchen ikväll slutade

1. David Rautio 1 mål 17 skott 94,12%

2. Daniel Larsson 3 mål 26 skott 88,46%

3. Mattias Modig 4 mål 30 skott 86,67%

Visste väl att jag köpte rätt tröjor. OBS nu talar jag inte s k originalkopior utan äkta watch-worn jerseys:-)

Nu får vi tyvärr en haltande tabell t o mk omgång 27 då Luleå och HV möts 73,5 minuter om sex pinnar. Men nu har vi en ny etta:

1. MooDoo 12m +5 25p

2. Pölsan 12m +4 25p

3. LULEÅ 11m +12 22p

4. Schtan 12m +11 22p

5. HV-71 10m +11 22p

6. Warulfven 12m +9 21p

Så MooDoo leder serien. Eller Luleå. Eller HV. Hata haltande tabeller!

MOT GNAGET!

Förra säsongen vann Luleå Hockey Elitserien. I kvartsfinalen valde vi Gnaget, ett lag som i flera år efterapat vår hockey och levererade en "Rönken light" som aldrig räckte till när de mötte originalet. Men det gick åt helvete och det under rungande applåder och skadeglädje från den Fjollträskbaserade s k "Riksmedia" som på nätet, i tidningar, radio och TV gottade sig åt att Luleå Hockey åkte dit sedan vi året innan varit ofina nog att spöa det Fjollträsklag media vanligen i lönndom är supportrarna till: Fjollträsks s k Stolthet, ett lag som numera häckar i nedre regionerna av Allsvenskan.

Där har vi en tändvätska som räcker till och blir över. Vi har ju mött Gnaget en gång i år, hemma i Delfinen, då vi mycket enkelt vann, visserligen "bara" med 3-1, men med skotten 38-14 och den matchen var, allvarligt talat, en katts lek med en råtta.

Och i år är det ett Gnag som är mycket, mycket sämre än fjolårets. Då hade man till att börja med Kalix-sonen Viktor Fasth i målet, i år har man Boden-sonen Daniel Larsson. Målvakten är ibland halva laget och i detta fall talar ordspråket rätt. Viktor vann match efter match som Gnaget skulle förlorat mot en annan motståndare och emd den tryggheten i ryggen växte Gnaget fram till en vinstmaskin, bemannad med väsentligen inte speciellt duktiga spelare men som gjorde sin plikt som lag och spelade uppoffrande Rönken-hockey som var svår att få stopp på. Dessutom växte självförtroendet fram till en spets av målsäkande spelare som blommade ut och peakade som aldrig förr.

Igenkligen, skulle det förstås inte räckt till mot oss, men samtidigt som Gnaget växte som lag, krympte vi, och det är att blunda för verkligheten att inte konstatera att det delvis berodde på att flera spelare inte hade Luleås slutspel utan nästa säsong i sikte. När några kuggar inte kuggade i, gjorde inte heller laget det, och även om vi vunnit serien räckte den hockeyn inte alls mot ett betydligt vinsthugrigare Gnaget.

Men i år har de tappat allt. Ingen Viktor Fasth. Flera av målskyttarna har dragit. Och i stället för swinging Melin, hyllade godmodog tomtefarbror som passade perfekt att imitera Rönken-hockeyn, tar man in en annan farbror men av helt annan karaktär. Hur tänkte man där? Tänkte man överhuvudtaget? Den nya farbrodern verkar mest förklara att "vi förlorar eftersom vi är sämre än motståndaren och vad vi ska göra åt det har jag ingen aning om". Naturligtvis slutar det med att han snart, som vanligt, får sparken, och han verkar inställd på det: har förstås ett avtal som innebär att han får betalt resten av kontraktet ändå och kan ägna tiden åt att fiska eller något.

Läste några kolumner från Fjollträskjournalister som menar att "Nu är Gnaget på gång" men allvarligt talat läste jag inte vidare, tror knappast det kan ligga något annat än önsketänkande bakom sådant.

Gnaget är förstås inte hockey utan sparkboll. På det viset påminner man om IFK Göteborg och Värsta Köplustan: i Göttlaburrrg finns ju nästan inga hockeysupportrar, det är bara sparkbollare som ska ha något att gröa medan de väntar på att saparkbollen ska dra igång igen. Under ett antal år hade hockeyn växt i Fjollträsk. Till att börja med lämnade man den för hockey unkna Fjollbollen och intog Hovet, en riktig hockeyarena och i den växte stödet från supportrarna enormt till riktigt imponerande matcher där begreppet en "hemmaklack" växte ut till en "hemmapublik". När de tuffaste drabbningarna mellan Djurgården och Luleå utspelades var det en fantastisk stämning i arenan där en ljudlig och manstark bortaklack gjorde fantstiskt fina insatser men hade en sammantagen samverkande klack på över 6000 att kämpa emot; en suverän inramning.

När Gnaget helt utan att någon räknat emd det klev upp i Elitserien igen fanns där inga hemmasupportrar. My God; jag var på matcher på Hovet där bortaklacken från Luleå utklassade den lilla, tysta hemmaklacken, det var pinsamt att se bland de glest sammansatta läktarna. Visst, i kvarten fylldes Hovet men inte var det en hockeypublik utan en sparkbollspublik som hängde på och nog var det en stämning där, men inte var det hockey. Nu när laget havererar är läktarna återigen lika tomma som ett Malmöomklädningsrum i slutspelstider.

Gnaget har förstås också en längre historia med Luleå. AIK - ja, de kallar ju sig för det även om det är ett namn jag förknippar mer med Schleffte när det gåller hockey - har ju trots allt funnits i Elitserien under ganska lång tid och vi har mötts massor av gånger. Ibland har jag roat mig med att räkna fram lite satsestetik för sådant och jag har för mig att Luleå brukade vinna ungefär 65% av matcherna mot Gnaget i Fjollträsk. Enorma siffror, faktiskt! Vår bortastats mot Gnaget är bättre än de hemmastats de flesta lag har mot andra lag! 

Vad det beror på kan man diskutera. Jag vill ju bl a tro att vi har många norrbottningar och Luleåbor - bl a jag själv - som sedan lång tid varit bosatta i Sydbotten och gärna fyller läktarna för att hylla och ge stöd åt våra vänner hemifrån och vårt lag. Klubbarna i Fjollträsk menar att "alla vill slå speciellt Stockholmsklubbarna" ungefär som att det var en sanning i alla länder och för alla sporter att huvudstaden ska hämnas på för allt som är utanför hockeyn. Jag vet inte det direkt. Något kanske det ligger i det, men mig rör det inte så mycket i ryggen. Allvarligt talat slår jag helst Warulfven, därnäst kanske Pölsan, sedan Schtan. Pungen och Köplustan vinner jag gärna mot också. Men Fjollträskklubbarna kommer inte så jäkla högt på listan. Fast nu är vi ju i ett speciellt läge, sedan vi torskat kvarten: nu ska Gnaget ha stryk i varje match. Ungefär som när vi fick stryk av Pölsan i ett slutspel - därefter vann vi åtta matcher i rad mot Pölsan, och det ser jag gärna mot Gnaget också.

Gnaget har ju också kört en fuling mot oss. I mitten på nittiotalet skulle det bli marknad och entertainment och Gnaget gick först i ledet. Det slutade förstås med degradering till Allsvenskan där man sedan blev kvar länge, men oj, vad man satsade. 

De efterapade Luleås inramning men byggde en borg i stället för vårt Björngap förstås. De skickade ut ett gäng lättklädda flickor att hoppa runt på amerikanskt manér och snurra med vimplar utan det knepiga namnet Bullfi... nej, Guldvipporna, var det. De köpte in en hel hockeylina från Tjeckien, en lina som lanserade de extremt fula hockeyfrillorna i Sverige och frillorna satsade stenhårt på fysisk träning runt Stureplan 09-03 varje dag. Allt bekostade av dels ett finskt kastrullföretag som lät laget spela i kastrulliknande hjälmar - därav namnet Apor-I-Kastrull; hockeyns svar på Bananer-I-Pyjamas, dels av Mats Holmgrens mäklarbyrå där cheferna kom till Piteå och man hittade på att bli amerikaner också där genom att Piteå då skulle bli ett farmarlag till Gnaget ad modum AHL-NHL. Piteborna var gärna med på det eftersom man då menade att elaka Luleå Hockey snott alla piteås stjärnor och tagit den plats i solen som pite förtjänade, igenkligen, och på det här viset skulle man ge igen. Ja, ni hör ju, det var hur förvirrat som helst, och naturligtvis gick det åt helvitte. Den enda egentliga exporten från farmarpite till toppGngate blev janne Sandström, men efter några säsonger insåg han ju sitt bästa och flyttade hem till Norrbotten och Luleå Hockey.

Så. Mycket historia finns det. Men det är numera historia och om en timme är det nedsläpp på Hovet. Då skriver vi den fortsatta historien och i den ska tre poäng till Norrbotten ingå:-)