Luleå HF

Sven.Savage: Ähh, du gillar ju Pölsan innerst inne, det märks.
Speciellt nu när vi har en förstalina med gamla lulingar i laget...   ;-)

Alltid lika kul att läsa dina referat och funderingar kring det mesta i ES.
Bra och fyndigt skrivet, med ett karaktäristiskt språkbruk som får fram det där kärva norrländska som även vi norrlänningar (nåja) från Gävle besitter.
Fortsätt så...

Oj, först Sir Pinkley och nu Huge: två prominenta Pölsa-supportrar på en gång, samtidigt som det gävliga laget är Svenska Mästare och dessutom fyllt sitt lag med f d Luleå-spelare.... kan det bli tuffare? 

Jodå, det kan det. Vet jag som varit med varje gång Luleå haft Pölsan i slutspel. Huge tror jag inte jag pratat med sedan jag tappade access till snacket och helt mygligt kunde använda det för att komma undan att spela klart ett schackparti jag höll på att förlora antagligen;-)

Nåväl, det är bistra tider. Jag kommer ju ihåg andra tider, när det var otänkbart att spelare från Luleå Hockey skulle spela för Pölsan. Sedan skriv Jonas Nordquist på fö laget, dock efter att först ha lämnat Luleå för Köplustan, från vilken han sparkades just när en säsong skulle dra igång och då gick till sina kompisar från junistiden i Leksand - och de lirade redan i Pölsan.

Det kunde man väl motvilligt ta, på något sätt. Men sedan skrev Luleågrabben Mattias Modig på för dt gävliga laget! Det var svårt att smälta, även om man kunde förstå att han lessnat att vara begappad av en sådan röststark minoritet från Luleå; egentligen inte för hans egna insatser, utan för att han hade släkt. Men Modig drog innan han hunnit börja, så det löste sig.

Men sedan hade tydligen dörren öppnats för när Rönken gjorde sig av med Snygg-Mats gick han till Pölsan och fick där också bli svensk mästare! Och året efter - dvs nu - går Johan Harju från oss när han misslyckats att spela Rönkenhockey och därtill hänger den gode - fastän från den gävliga staden - Sebastian Enterfeldt på!

Utan att det blir folkstorm i Luleå. Tiderna HAR förändrats. Skulle detta hänt på nittiotalet hade folk gått man ur huge, jag menar huse.

Men det stannar inte där. År efter år har man sett hur Pölsan slagits för sin överlevnad, nere bland strecken och i kvalserie också. Och varje gång hoppas man att nu... som en sen vendetta transversale som "straff" för alla osedvanliga slutspelsvinster mot oss. Men icke sa nicke. Och inte bara det: dessutom poppar det helt orättvist upp junisar som snabbt blir stjärnor och räddar en Pölsa man hoppas ska vara på fallrepet. Är det inte en vakt Markström, är det en Bäckis eller ett gäng Larsons, Järnkrokar och Silfverbergar som t o m har fräckheten hämta hem ett GLUD som vi ville ha. Fan, fan, fan. Och nu tycker jag måttet går på skamtorra land, när man är eländiga nog att presentera nästa Nisse, Lindholm, som ska in och härja innan han blir big stjärna i NHL. Jag säger bara: Fy!

Och när kniven sitter väl djupt inne och man inte tror att det kan bli värre - speciellt när man blivit av med de vidriga påminnelserna om de avgörande målen och tunga förlusterna eftersom eländena äntligen pensioneras - då kliver ätteläggen ut på isen och man blir inte av med Molin och Djoos. Och till råga på allt slänger man in sonen till herr Lindholm som - låt vara Pölsa från starten - kommer till oss i Luleå och spelar med i GLUD-laget.

Nej, det är tunga tider. Jag får dock hålla med om att jag gillar Pölsan när det gäller inställningen att hata att förlora som inget annat lag kan ta fram lika bra. Eller rättare: jag gillar att ogilla Pölsan. Tänk om det bara fanns Växjö och sådana där lag att möta, lag, som ingen kan bli riktigt sur på....