Luleå HF

Sir Pinkley och Huge/ Förstår frustrationen och Sören "Hostan" Persson är ingen man längtar efter.

Apropos inget tycker jag faktiskt det blivit klart bättre med fyrdomarsystemet. De riktigt usla zebrorna - dvs de flesta är ju kvar - är fortfarande usla men att de inte längre är ensamma har lättat på trycket och även om det inte är skitbra är det dock klart bättre än tidigare då usla zebror av typen Molgan, Hostan, Höjdhopparen kunde förstöra så mycket att tre poäng hamnade hos fel lag. Nu är misstagen något färre och fr a tappar inte zebrorna matcherna totalt som de ofta gjorde tidigare. Men Hostan är bekymmersam, hemmadomare, ja, men också en domare som dömer som han känner att han måste. Ulf Dahlén, exempelvis, sätter gära press på zebrorna genom att kalla till sig dem och stirra ut zebror medan han förklarar att "så gjorde vi inte i NHL"....

Och Warulfven är Warulfven. Tidigare, när de år efter år envisades med att spela final hade man nästan givit upp hoppet att saker och ting skulle bli bättre. Jag var verkligen bekymrad över läget och funderade på det. Men så kom jag på lösningen: den enda som kan besegra Warulfven är...Warulfven. De är så pösigt självgoda att just det kommer att knäcka dem till slut. Ju mer jag tänkte på det, desto säkrare blev jag. Det är bara en tidsfråga innan det går helt åt helvete. Alla andra lag kommer att tröttna på deras eländiga mygel och uppblåsta inbilskhet och förr eller senare får de bara skit av alla. Samtidigt som de inbillar sig att de är oövervinnerliga. Ett tag hade de inte mindre än sju olika nationaliteter i omklädningsrummet. Nu kommer det snart, tänkte jag. Det räcker med några ruttna ägg bland legoknektarna så kommer "la famiglia" att knäckas. Snart, snart...

Och så inträffade det! De snodde över Lee Goren från Schtan och han körde igång. Betedde sig illa överallt. Hotade med att spöa supportrar, hotade att överfalla motståndare via media, ville inte lira utan satte sig på läktaren under matcher och hinkade bärs. Det blir kvalserien, tänkte jag, Goren kommer att komplett förstöra stämningen i laget. Tyvärr sparkade de honom och räddade sig själva. Men sedan har de haft samma konstigheter för sig i tränarfrågorna: anställa folk bara för att inte ge dem stöd och sedan sparka dem. Fint, fint:-) 

Ungefär så är det väl nu. Warulfven är på upphällningen och förr eller senare faller de igenom. Nu harvar de ju där nere, farligt nära strecket och med lite god tur händer det något som tippar över dem. ANtingen blir det i år, eller nästa år, eller senare. Jag kan vänta:-)

Apropos inget finns det en sak jag tycker det är dags att diskutera.

Luleå spelar tråkigt?

För att komma i stämning plockar jag fram ett utmärkt inlägg av Albert Hall av den 28 september.

Albert Hall: 

Luleåsmittan. Kul ord, men vad betyder det? Jag har sett motståndarsupportrar (särskilt Brynäsare faktiskt) och faktiskt så kallade kunniga journalister som påstår att vi spelar defensivt. Att vi backar hem. Det gör vi inte, faktiskt minst av allt. Okunskap där. Visst, vi försöker störa motståndarna, de  ska inte få en chans att spela champagnehockey. Inte mot oss. Vi åker skridskor och jobbar. Och ställer oss i skottlinjen.

Det gör vi med ett jävla jobb och hårt slit och frenetisk skridskoåkning. Helst allra högst upp i banan, allra helst mot motåndarnas kortplank (det är därför bröderna Abbot och Anton Hedman är som klippt och skurna för lulehockeyn, bland andra) där vi jobbar som själv fan. Egentligen likadant över hela banan, men ju längre upp vi stör motståndaren desto bättre. Vi åker skridskor och jobbar. Och ställer oss i skottlinjen.

Okej, vi spelar defensivt i den mening att vi vill förhindra motståndaren att spela champagnehockey, men vad är alternativet när vi vet hur vi ska neutralisera champagnehockeyn, stå och titta på? Dessutom får ni gärna peka ut dom lag som frivilligt tillåter sina motståndare att spela sin snyggaste hockey, jag ska personligen nominera dom till fredspriset. Vi åker skridskor och jobbar. Och ställer oss i skottlinjen.

För några år sen var vi en klubb som mobbades, inte minst av nyrika och storstjärnevärvande TIKare, mycket tack vare Obolhärvan och därföljande Renberghärvan. Av Renberghärvan blev ju som alla numera vet... ingentinken. Vi hade hela tiden rätt, Obol var agenters och spelares problem. Men vi fick ta skiten men knöt näven i byxfickan. Jag kan säkert söka igen massor av inlägg från den tiden här på HS på inlägg från stjärnor som Ambroo och Laken och säkert fler över hur välskött Timrå IK var jämfört med Luleå Hockey. Timrås "framgångar" steg dem som bekant åt huvudet. Kommer inte att hända oss. Vi åker skridskor och jobbar den här gången. Och ställer oss i skottlinjen.

Numera är rollerna ombytta. Vi är ett topplag som numera även har råd med lite dyrare spelare, faktiskt inte mig emot. Det ska bli kul att följa hur till exempel Klasen kommer att klara detta, men en sak är jag övertygad om. Han vet vad han gett sig in på, vi värvar inte spelare som inte vet. I Luleå Hockey åker vi skridskor och jobbar. Och ställer oss i skottlinjen.

Luleåsmittan var det. Numer har faktiskt nästan alla lag kopierat Luleå Hockeys sätt att spela, mer eller mindre. Där har de i FBK faktiskt rätt. Det lag som gjorde det först var AIK och Melin som väl lärde sig lite redan under tiden i Allsvenskan när de mötte Almtuna. Fast forfarande åker vi  skridskor och jobbar bäst. Samt ställer oss i skottlinjen bäst.

Sådärja, nu har jag faktiskt lite lätt ödmjukt förklarat varför vi är bäst. Vi åker skridskor och jobbar. Och ställer oss i skottlinjen.

(Jag vill för övrigt att ni lägger märke till att jag varken nämner, Rönnken, Bulan, Åkerström, Hento, någon målvakt, back, eller forward, (jaja, ett par undantag som illustration mest) Osten, Stöckel eller Jidström vid namn i detta inlägg.) För vi åker skridskor och jobbar. Och ställer oss i skottlinjen... ehh...nu blev det väl ändå en gång för mycket?