Jag har läst flera artiklar där PRAO-eleverna försöker få motståndarlag att anse Luleå trååååkiga genom ledande frågor. Det har låtit ungefär så här:
-Är inte Luleå trååååkiga att spela mot.
-Jo, det kan jag hålla med om. Det är tråkigt att möta Luleå eftersom de är så bra att voi oftast förlorar. Och det är trååkigt.
Vilket leder till rubriker som "AIK-spelare: Luleå är så tråååååkiga att möta"
Och så vidare.
Vidrigast av allt var TV som med stor genomslagskraft odlade samma tema, genomfört genom att den ene Djurgårdssupportern intervjuade den andre Djurgårdssupportern (båda falskeligen presneterade som antingen programledare eller s k expert) och de kom fram till att Luleå var tråååååkiga.
Vansinnet fann inga gränser. Ett tag var det ett gång som hittade på att "I början av 80-talet spelade Djurgården 1-3-1 hockeyn som var framgångsrik, men tråkig, och därför la DIF av med det och började spela roligare. Men niu har Luleå tagit upp samma tråkiga sätt att spela hockey och det är tråååååkigt! Luleå är ett hot mot hockeyn!
Helt ortoligt. Att jämföra Luleås sätt att spela hockey "alla kämpar" med Djurgårdens 1-3-1 "vi ställer upp en mittzonzgegga som ingen kommer igenom" visade brist på intelligens som inte ens jag hade väntat mig, inte ens av PRAO-elever, falskt marknadsförda som "journalister" men så höll det på.
Men det absolut äckligaste var Djurgårdssupportern Tommy Åström som deltog i en debatt om hjärnskador i hockeyn, orsakad av den brist på respekt som vissa spelare och lag satt i system. medan detta allvarliga problem ventilerades satt Åström som en glad nolla och hajjade just noll.
Sedan intervjuade man Luleå Hockeys läkare som berättade att man i Luleå arbetat aktivt med att få spelarna att respektera motståndare och mednänniskors hälsa genom att inte tillåta våld riktat mot huvuden. Och under snart två säsonger har det haft den glädjande effekten att ingen människa i ett lag som Luleå mött har drabbats av en hjärnskakning.
Då blev jag rörd. Då kände jag mig stolt. Det värmde och jag kände att nu fanns alla chanser att den samlade publiken skulle applådera detta och man skulle hylla Luleås respekt och samtidigt dra slutsatsen att så måste varje lag agera. Härligt, för hockeyns framtid, och härligt för de som vill låta sina små pojkar börja spela hockey: de kan slippa den ökande risk för hjärnskador vi sett.
Då viftar den lilla pajasen Tommy Åström med handen och får ordet: Men att se Luleå spela hockey är lika trååååkigt som att se målarfärg torka, ha ha ha ha ha.
Vad fan hade det med något att göra? Att Åström är bitter för att hans lag Djurgården förlorat mot Luleå är en sak. Men att förolämpa Luleås kamp mot hjränskador hos motståndare var bara för vidrigt äckligt. Det hade ju inget att göra med vår effektiva hockey, men allt att göra med att vi satte inte armbågar i huvudet på motståndare, vi taklade inte folk bakifrån in i sarg, vi tog ansvar för motståndarnas hälso och skyddade deras hjärnor även när det inte var till sportslig fördel för oss.
Men Åström tyckte det var...trååååkigt. ATt det var den sista repliken i debatten gjorde det bara så mycket värre. Hade medicinsk expertis fått chansen skulle man förstås ha totalt sågat ett så infernaliskt korkat uttalande och Åström hade fått skämmats ögonen ur sig. Men det blev oemotsagt.
Senare har Åström tagit upp det där och påstått att han inte alls sagt det han sagt. Att han gillar ju Luleå, igenkligen. Att han sa något helt annat.
Men det är bara ljug. Jag vet exakt vad han sa och jag har gott minne. Jag kommer aldrig att glömma det.
Icke, sa Nicke. Jag hade glömt bort att de s k experterna i stort sett samtliga är lokaliserade i Fjollträsk och de är vana att frottera sig med Djurgården, Djurgåden och Djurgården. De samlas på pressläktaren på Hovet, de samlas på krogarna efter matcherna och de pratar om Djurgården och skriver om Djurgården och hockey ÄR Djurgården. Klagar någon sbarar de bara att "Landet behöver Djurgården. Vi talar mest Djurgården, pratar mest Djurgården, skriver mest om Djurgården, visar mest Djurgården...för det är vad landet vill! Det är maknaden som kräver det! Luleå, dit kommer man ju inte ens med SL-kortet.
Det var ena gånget, och det andra var alla de rookies som "skrev" om hockey och annan sport. Hjälpligt, för att uttrycka det snällt. De kunde inte stava, de kunde inte skriva och om hockey visste det inget. Som bäst kunde de liknas vid PRAO-elever som givits enn plats där de inte dög. Men de fick ju ingen lön egentligen, bara nålpengar, och speciellt kvällsdrakarna hade för länge sedan avvecklat kvalitet och innehåll och satsat på rubriker somi viss mån sälde lösnummer - men i stort sett ingenbtidning bär sig längre. Utan det handlart om nätet, och antalet tryckningar som en sida drar på sig, och hur mycket man kan mjölka annonspengar. Enbart och endast detta. Så vad de där okunniga skrve sket alla i, bara det lurade folk att trycka fram deras meningslösa dravel, dörtill lurade av öjug i rubriker.
Så med de båda typerna i kombinatioon gick man faktiskt Rosens ärenden och försökte få fram att Luleå var tråååååkiga.