Egentligen är ju läget ett helt annat: hade vi riktiga journalister skulle de utan vidare sedan lång tid ha upptäckt att Luleå Hockey under två säsonger var det justaste lag som Elitserien någonsin haft. I särklass.
Man skulle intervjuat motståndare: hur är det att möta Luleå och veta att de aldrig kommer att bete sig så illa att du riskerar hjärnskada? Vad tror du den spelaren skulle ha svarat?
Man skulle ha intervjuat domare och frågat: hur känns det att döma Luleå och veta att du slipper gnäll och klagomål och ilska utbrott som hetsar publiken mot dig? Vad tror du den domaren skulle ha svarat?
Ingen säger ingen s k journalist tog upp den tråden. Varför?
Tvivlar du? Tror du att det finns hockeyjournalister?
Och samtidigt. Om det inte varit Luleå utan t ex Djurgården som utbildat sina spelare att uppträda juste, att inte gnälla på domare och att inte utsätta moståndare för våld mot huvuden och risk för hjärnskador. Är det någon som inbillar sig att det inte skulle ha slagits upp stort? Att Djurgården hyllats som hjältar och att neurokirurg efter neurokirurg skulle ha intervjuats för att förklara hur fint Djurgården uppträdde?
Men från de s k experterna, från låtsas-journalisterna: ingenting.
Bara: det är som att se målarfärg torka. Tråkigt.
Jag har läst flera artiklar där PRAO-eleverna försöker få motståndarlag att anse Luleå trååååkiga genom ledande frågor. Det har låtit ungefär så här:
-Är inte Luleå trååååkiga att spela mot.
-Jo, det kan jag hålla med om. Det är tråkigt att möta Luleå eftersom de är så bra att voi oftast förlorar. Och det är trååkigt.
Vilket leder till rubriker som "AIK-spelare: Luleå är så tråååååkiga att möta"
Och så vidare.
Vidrigast av allt var TV som med stor genomslagskraft odlade samma tema, genomfört genom att den ene Djurgårdssupportern intervjuade den andre Djurgårdssupportern (båda falskeligen presneterade som antingen programledare eller s k expert) och de kom fram till att Luleå var tråååååkiga.
Vansinnet fann inga gränser. Ett tag var det ett gång som hittade på att "I början av 80-talet spelade Djurgården 1-3-1 hockeyn som var framgångsrik, men tråkig, och därför la DIF av med det och började spela roligare. Men niu har Luleå tagit upp samma tråkiga sätt att spela hockey och det är tråååååkigt! Luleå är ett hot mot hockeyn!
Helt ortoligt. Att jämföra Luleås sätt att spela hockey "alla kämpar" med Djurgårdens 1-3-1 "vi ställer upp en mittzonzgegga som ingen kommer igenom" visade brist på intelligens som inte ens jag hade väntat mig, inte ens av PRAO-elever, falskt marknadsförda som "journalister" men så höll det på.
Men det absolut äckligaste var Djurgårdssupportern Tommy Åström som deltog i en debatt om hjärnskador i hockeyn, orsakad av den brist på respekt som vissa spelare och lag satt i system. medan detta allvarliga problem ventilerades satt Åström som en glad nolla och hajjade just noll.
Sedan intervjuade man Luleå Hockeys läkare som berättade att man i Luleå arbetat aktivt med att få spelarna att respektera motståndare och mednänniskors hälsa genom att inte tillåta våld riktat mot huvuden. Och under snart två säsonger har det haft den glädjande effekten att ingen människa i ett lag som Luleå mött har drabbats av en hjärnskakning.
Då blev jag rörd. Då kände jag mig stolt. Det värmde och jag kände att nu fanns alla chanser att den samlade publiken skulle applådera detta och man skulle hylla Luleås respekt och samtidigt dra slutsatsen att så måste varje lag agera. Härligt, för hockeyns framtid, och härligt för de som vill låta sina små pojkar börja spela hockey: de kan slippa den ökande risk för hjärnskador vi sett.
Då viftar den lilla pajasen Tommy Åström med handen och får ordet: Men att se Luleå spela hockey är lika trååååkigt som att se målarfärg torka, ha ha ha ha ha.
Vad fan hade det med något att göra? Att Åström är bitter för att hans lag Djurgården förlorat mot Luleå är en sak. Men att förolämpa Luleås kamp mot hjränskador hos motståndare var bara för vidrigt äckligt. Det hade ju inget att göra med vår effektiva hockey, men allt att göra med att vi satte inte armbågar i huvudet på motståndare, vi taklade inte folk bakifrån in i sarg, vi tog ansvar för motståndarnas hälso och skyddade deras hjärnor även när det inte var till sportslig fördel för oss.
Men Åström tyckte det var...trååååkigt. ATt det var den sista repliken i debatten gjorde det bara så mycket värre. Hade medicinsk expertis fått chansen skulle man förstås ha totalt sågat ett så infernaliskt korkat uttalande och Åström hade fått skämmats ögonen ur sig. Men det blev oemotsagt.
Senare har Åström tagit upp det där och påstått att han inte alls sagt det han sagt. Att han gillar ju Luleå, igenkligen. Att han sa något helt annat.
Men det är bara ljug. Jag vet exakt vad han sa och jag har gott minne. Jag kommer aldrig att glömma det.