Luleå HF

SPECIAL TEAMS?

Om lagens skulle måla lika ofta i matcherna generellt som de gör när de lirar PP skulle en random hockeymatch sluta 6-6. Effektiviteten i PP och BP – och möjligheten att få lira PP alternativt slippa BP - är alltså av riktigt stor – och ofta av helt avgörande – betydelse för matchresultaten.

SÅ, hur bra är lagen där?

I den klassiska satsestetiken räknar vi

PP% för effektivtet i Powerplay

Och BP% för hur fungerande box vi har:

Man har också kommit på att plussa ihop de två för att få fram en kombinerad effektivitet i special teams:

Yep, det där känner vi igen. Det är den typ av stats vi kan hitta i alla sammanställningar och den som alla relaterar till. Vi talar ”s k expertnivå” alltså; det är de listor de plockar fram för att vara ”kunniga” under match.

Men säger det allt?

Nej, naturligtvis inte. Ett lag som är 100%igt i PP har inte speciell nytta av den effektivitet om de bara får chansen att spela PP en gång per säsong. Och vice versa. Och dessutom bortser man från att en del lag spelar ett chansartat PP som gåör dem känsliga för kontringar och därför släpper de in mål när de lirar 5 mot 4. Det måste förstås också räknas in.

För att korrekt beräkna hur viktigt varje lags effektivitet i PP är måste vi alltså räkna in:

• Hur många % av lagets PP-chanser gör laget mål på?

• Hur många % av lagets PP-chanser gör motståndarna mål på?

• Hur många PP-chanser får man per match?

Och motsvarande kalkyl måste användas för att räkna fram vad lagets box betyder. Som alla vet orkar de s k experterna bara titta på första raden. Att ta hänsyn till även de andra och dessutom räkna fram siffrorna kräver ju insatser. Det har man inte tid med eftersom man är upptagen med att förklara hur trååååkigt vissa lag spelar…

Men vi är ju inte lika slappa. Låt oss räkna på saken. 

Nu räknar jag fram hur många mål per match varje lag får plus genom PP (baserat på hur många PP-chanser de får, hur många mål de gör och hur många mål de släpper in). Då får vi följande lista (till höger den ”vanliga PP-listan”).

Hm, relativt lika men tydligt att MooDoo har bättre användning av sin PP än man kunde trott av ”vanliga listan” medan Timrå tvärtom har sämre nytta än man kunde tro av konventionell stats.

Motsvarande för boxarna:

Men här klättrar Timrå upp och är faktiskt det lag i serien som går allra bäst i boxarna; delvis beroende på att de satt fler mål än andra lag när de spelat 4 mot 5.

Men också många andra lag har betydligt bättre effekt av boxandet än vad den vanliga listan signalerar: det gäller både Gnaget och Luleå och det beror fr a på att vi har de två justaste lagen, som drar på sig minst utvisningar och därför riskerar minst problem med att få boxa. En effekt av Rönkenhockeyn – såväl i originalets som i kopians version – när spelarna åker skridsko i stället för att stå och haka: tråkigt? Nja. Effektivt? Jo.

Notabelt dessutom att Pungen, också Schtaan och i viss mån HV inte alls har så stor nytta av sina respektive effektivitet i boxandet. En ”bra” box kan i praktiken konverteras till en dålig om det är så att man spelar fult och tar många utvisningar.

Sammantaget då; hur blir det med kombinationen ”special teams”.

Nu behöver jag inte förklara hur jag gått tillväga utan det är förstås bara att plussa. Så här ser det ut:

Sammantaget finner vi alltså att Gnaget är bäst i serien, knappt bättre än HV, medan Pölsan, som i traditionell stats är bäst tillsammans med HV, nu bara är delad trea-fyra tillsammans med MooDoo. Något sämre än i ”normalstats” är också Schtaan och Timrå på delad femte-sjätte plats.

Luleå Hockey går faktiskt exakt ±0 i special teams. Vårt relativt svaga PP kompenseras alltså fullt ut av vår starka box, med en starkt inflytande av att vi levererar seriens justaste fair play.

Warulfven är en lätt förlorare i special teams och något större förlorare är Pungen, som i normalstats anses knapp vinnare.

Riktigt stora förlorare i special teams är Röglarna, Lakers och Värsta Köplustan.

Redigerad kommentar