Berguv 3
Men framgången blev motgången.
Säsongen 2004-2005 var den säsong då NHL hade lockout och elitserien kryllade av NHL-spelare. I Luleås A-lag var förstemålvakten Kristian Antilla, en vakt som ibland gjorde kanonmatcher men ofta gick av under uppvärmningen av orsaker som förkylning i strumpan och liknande. Luleås tvåa Gusten Törnqvist gick dog in och visade sig stabilare än Antilla. Men det oskickliga tränarparet jesse och kompanjon skötte vakterna usel. Den som borde stå en match, fann sig regelbundet bänkad och vice versa och osäkerheten spreds bland våra vakter som tappade form och insatserna blev allt sämre. Då köpte man in en NHL-Målvakt! Hurra! Och jag, som skänkt klubben pengar öronmärkta för att ge Martin Brodeur ett bud hoppades på det bästa. Men man fick Emmanuel Fernandez, en vakt som levererade på Antilla-Gusten-nivå. Shit!
Samtidigt hade vi ju bland A-junisar en 19-årig vakt som gjort kanon-succé och allt fler ropade krav på att låta David Rautio ta förstaspaden för Luleås A-lag mot de NHL-späckade motståndarna. Till slut kunde de inte stå emot och David plockades bort från A-junisarna och sattes in i A-laget. Väl där fick han dock bara ta båsdörren och spelade bara 20 minuter i Elitserien, men tappade alltså all matchträning under hela våren…jag var visserligen på plats när han debuterade och det var stort, men anser överlag att vi slösade bort hans utveckling där: få vakter utvecklas av att öppna och stänga en båsdörr under ett halvt år…
Nästa säsong 2005-2006 värvade Luleå duktiga Tero Leinonen från Mora och Berguv behölls som tvåa. David fick chansen 14 matcher under säsongen och klarade sig hyggligt. Helt OK för en tjugoåring ansåg vi de flesta och nu kan det bara fortsätta och bli bättre.
Men det skulle bli värre….
Säsongen 2006-2007 ville man ta upp Mattias Modig i A-laget sedan han lyckats utmärkt året innan hos A-junisarna. Men samtidigt ville man ha kvar Rautio, och även Leinonen. Lösningen blev att man gjorde upp med Bofors att de fick låna en av våra två reservmålvakter hela säsongen. Först fick de låna Rautio, sedan skulle det bli Modig. Och i vårt A-lag skulle Tero stå mest. Men Teros fru längtade hem och Tero underpresterade. Modig fick chansen och lyckades bättre. När det var dags att switcha Rautio-Modig med Bofors var det en helg då man i princip åkte ned för bytet, men huxflux ändrade sig Luleå och menade att ”vi kan inte släppa vår förstemålvakt, ni får behålla Rautio”.
Det där agerandet retade upp Bofors. Samtidigt var det årets Bofors ett lag i kaos av en massa skäl. Och Bofors är en klubb som inte liknar någon annan. Dels är man galna ungefär som närliggande Warulfven, men dessutom är man alltid i luven på allt och alla och speciellt varandra. Rautio är kass, menade man och körde hellre med reserven.
Ett förlorat år för David.
Säsongen 2007-2008 gick David till Almtuna. I Almtuna hade Gusten Törnqvist året innan gjort succé och värvats tillbaka till Luleå att dela spade med Modig. Det årets Almtuna hade problem och gick dåligt. De varvade vakter som Anders Lindbäck, Stefan Riddervall m fl men när man också kickade tränaren och tog in Boorken gav han Rautio spaden och David levererade ett antal kanonmatcher i rad och hyllades stort. Säsongen slutade så där mitt emellan.
Året efter valde David att lämna Sverige och gick till Lillehammer 2008-2009 och där fann han äntligen en klubb som för första gången sedan juniortiden satsade på honom. Spelet gick allt bättre och när säsongen var över utnämndes han till Tippeliggans bäste målvaktJ
Vägen tillbaka kunde börja!
Veckans hetaste skribenter
9.50
MOBILT
· · 
Berguv 2
Kanske det finns folk som inte kan Berguvens historia så en kort sammanfattning kan vara på sin plats.
Delvis här det samman med Daniel Larssons, så vi tar det också. Boden-Daniel slog igenom som B-junisstjärna i Sverige och gick till Luleå Hockey. Under ett år vaktade han vårat B-junismål de flesta matcherna, men lyckades faktiskt inget vidare. Några matcher fick en yngre pojke vid namn Mattias Modig vakta målet och han lyckades bra mycket bättre än Daniel. Nästa år tog Daniel åldersklivet till A-junisar och tanken var att han skulle dela spade varannan match med David Rautio som redan var där. Tränare för A-junisar var Mattias Modigs farbror. Daniel lyckades inte heller där utan David var mycket bättre. Under de första 9 matcherna fick Daniel ta 3 matcher, David 6. När David sattes upp för förstaspaden i tionde matchen blev Daniel förbannad och åkte direkt hem till Boden.
I efterhand har Daniel Larsson förklarat på olika sätt att han avskyr Luleå Hockey. Han brukar sammanfatta det så här: ”Jag gick till Luleå men det var en tränare som inte gillade mig av något skäl och jag fick bara spela en match så jag lämnade föreningen och vill aldrig tillbaka.” Gång efter gång har han ljugit om det där och vi har ledsnat på hans agerande. Det är alltså bara skitsnack. Sanningen är den att han gick hem till Boden som efter ett år gick i konkurs och försvann, liksom mycket i Boden – sjukhus, miltären, etc – försvann under några år som följd av en annan utveckling, men i Daniels och andra gröna ögon var allt fel Luleås. En annan grej med Daniel är att under alla säsonger då han lcykats har han tagit åt sig äran, men de säsonger han misslyckats – vilket är lika många – uttalar han alltid att ”det är tränarens fel”. Lite trist stil.
David Rautio tog alltså förstaspaden hos Luleå Hockey och som han tog den. Säsongen 2004-2005 började han storstilat.
I en försäsongsturnerning för småkronorna hade dåvarande kronorkaptenen, Torgny Bendelin, Heino-Lindberg som favorit men han lyckades sådär. I finalmatchen mot då riktigt ruggiga Finland lät han reserven David Rautio ta spaden. Och matchen blev ungefär så här: Finnarna vinner skotten med typ 55-15 men förlorar matchen med 0-1.
A star is born.
I högstaligan för A-junisar inledde Rautio i fyra första matcherna med att mot Västerås, Linköping, Rögle, och Malmö (mest bortamatcher) få hela 101 skott på sig. Och rädda 100. En stats på GAA 0,25 och %SVS>99%...
Vilket genombrott!
Men Torgny Bendelin hade fortfarande Heino-Lindberg som favorit. Till Junis-VM som lirades 2004-2005 i USA fick dock Berguven komma med som reserv. Det här var härliga tider som vi Luleåsupportrar följde live nattetid.
Första matchen stod Heino och Småkronorna slog Tyskland med 6-0. Torgny lät Heino-Lindberg stå även nästa match, mot Canada men när Sidney Crosby satte 6-1 på Sverige 21 sekunder in på tredje period fick Berguven komma in. Canada öste på mot ett uppgivet Sverige men fick bara in två ytterligare puckar bakom David som gjorde en utmärkt insats. Därefter mötte Sverige Finland i en viktig match för att ha kvar chans till slutspel, och Bendelin satte åter in Heino. Sverige dominerade stort och ledde matchen med 4-1 efter två perioder. Men i tredje silade heino-Lindberg in 4 baljor och vi fick stryk med 4-5.
I det läget återstod bara en match för Sverige. Vi skulle möta det topptippade ledarlaget, starka Slovakien i avslutningsmatchen och vi ansågs chanslösa. Bendelin lät Berguven ta spaden. Och han spikade igen. Slovakerna tryckte på matchen igenom men Berguven var formidabel och Sverige vann matchen med 3-0. Småkronorna var i kvartsfinal!
Vi mötte USA i kvartsfinalen och äntligen fick Rautio ta förstaspaden. USA hade ett bra tryck på Sverige men efter två perioder låg vi bara under med 2-3. I tredje kom Usa ut som vilda vargar och perioden utspelades i stort sett framför det svenska målet. Fyra minuter in på perioden fick USA in 2-4 och Bendelin bytte in Heino att ta de avslutande drygt 15 minuterna.
I det läget toppade David Rautio Berguv målvaktsligan i junis-VM med bästa räddningsprocent och minst antal insläppta per match.
Efter tre minuter i målet släppte Heino in 2-5 och åkte direkt för att byta. Han ville inte stå mer och BENDELIN SATTE IN BERGUVEN IGEN! Har någon varit med om något liknande? Efter att ha givit järnet i drygt två perioder under stark press, blivit utbytt, släppt fokus, knäppt av sig en del av skydden…bli inkastad igen? Helt sjukt, helt uppgivet, småkronorna hade lagt av och tog utvisningar. Det kändes som 6 mot 2 resten av matchen och US pepprade in tre baljor till och vann 2-8.
Sista matchen förlorade vi mot finnarna med 3-4 och David stod.
Sammanfattningsvis slog David igenom nationellt och internationellt som 19-åring 2004 och med en högre kompetens och hantering av Sorgny Bendelin, som var så lat att han bara täckte junismatcher inom bilavstånd i Sörmland, kunde det ha gått t o m ännu bättre.