Luleå HF

Elitserien tillåter mer än två spelare från Kanada och USA i elitserieklubbar: vad betyder det?

Så den omedelbara frågan är enkelt besvarad. Det där var nog en vettig förändring: det ökar möjligheten för svenska klubbar att med tillgängliga ekonomiska resurser skaffa bättre seplare än som nu, när man måste fylla på med européer så snart man "fyllt kvoten" från nordamerika.

Men man måste se allt i ett större sammanhang. Hur påverkar rörligheten och de ändrade villkoren som följd av nya regler men också som följd av den förändrade hockeymarknaden i olika länder och därmed globalt?

Låt oss börja med att konstatera att svenska hockeyspelare spelar inte hockey i Sverige.

Nu är det svårt att räkna hur många som spelar i NHL eftersom NHL inte spelar men för ett år sedan paserades en gräns och >60 svenskar spelade i NHL. 

Till det kommer ett tjugotal svenskar i AHL och andra framarligor i nordamerika. Faktum är att man inte har riktig koll längre: på senare år har vi ju sett många "svenska" stjärnor dyka upp i US/Canada utan att man hört talas om dem tidigare hemma. Det är grabbar som redan som 15-16-åringar drar över för att ta del av den "normala" utvecklingen där genom att spela i skollagen och bli "amerikaniserade" redan från början. Ungefär som "pojkproffs" som drar ut till europeiska sparkbollslag där de kan få utbildning som tydligen bl a består i att de får putsa skor för A-lagsspelarna.

Just nu lär vi ha >20 spelare i KHL förutom då den extra förstärkning som skett när t ex Bäckström väljer KHL under NHL-lockouten eftersom Pölsan "inte får" ta in honom i elitserien. Helt klart är att en del av de svenskar som lirar i NHL skulle varit stjärnor i svenska Elitserien, men de får betydligt bättre betalt i KHL. Sedan finns det också "svenska legoknektar" i KHL, dvs sådanda som vandrat runt bland svenska elitserieklubbar och som en naturligt följd nu är i KHL bland annat för bättre lön, men även de skulle sannolikt lirat "hemma" om de inte fått chans där.

Och...hur många har vi nu nere på kontinenten? I Tyskland, Österrike, Schweiz där de kan få bättre betalt än hemma? Just nu finns ju Omark, Zäta och andra lockoutade där men även när inte NHL-lockout pågår finns ju svenska spelare där, av ekonomiska skäl. Och svenska tränare inte minst.

Sammanfattningsvis: >>100 svenska ishockeyspelare spelar ishockey utanför Sverige. 

Vilka konsekvenser har det för svensk hockey?

För det första att Elitserien dränerats från stjärnor. Visst, sedan Börje Salming bröt vallen har de allra bästa svenska spelarna försvunnit för gott och lirat hela karriären i NHL. Sundin, Foppa m fl, våra egna Tomas Holmström och Mattias Öhlund m fl försvann tidigt och kom knappast tillbaka förutom då enstaka vid lockour etc. Den förändringen har ju inneburit att senaste trettio åren har vi vant oss vid att våra 20-30 bästa svenska hockeyspelare får vi vara utan. Men länge blev de övriga kvar förutom när de efter lång och trogen tjänst kunde avsluta med något-några inkomstbringande år nere i Österrike etc. 

Men det där har alltså helt förändrats under 2000-talet. 

En annan förändring som kommit under 2000-talet är att lag som Warulfven och Köplustan som hade ekonomiska resurser började knycka spelare från andra svenska klubbar. Tidigare var det ju bara Malmö, som i början av nittiotalet köpte över en landslagsfemma från Waruylfven och därefter två svenska mästerskap, som kört med sådant, utskällda av alla. Men numera har det snabbt blivit en allmän marknad där alla som har pengar utan vidare ser hela svenska marknaden öppen och köper spelare kors och tvärs. Det har också påverkat spelare som numera släppt den tidigare känslomässiga bindningen till "sitt" lag och utan vidare, stödda av agenter, flyttar runt mot pengar. Ta Dicken Axelsson som exempel. Och det finns ett stort antal liknande.

Vad återstår, igenkligen?