Luleå HF

Därefter gick Pölsan vidare till SM-final mot HV och förlorade den med 2-3 i matcher, varav avgörande i sudden death. 

Grejen var den att Luleå hade skitlätt för HV det året. Hade inte förlorat någon match mot HV men vunnit med siffror som 5-1 och 7-1. 

Hade inte Pölsan snubblat in varenda jävla sudd mot oss skulle vi varit i final 1995 och troligen tagit HV där. 

Känns rätt taskigt i efterhand. 1993 var GLUDet nästan klart för Luleå, innan Pölsan inträffade. 1994 gick det åt helvete för oss (sackarinåret). 1995 borde vi tagit GLUD igen, enligt ovan. 1996 TOG vi GLUD. 1997 skulle vi också haft GLUDet; vi utklassade allt motstånd, förlorade inte en match i kvart och semi, men Warulfven överraskade Luleå första matchen uppe i Delfinen, då de med hakningar och ryggsäckshockey lyckades nå opavgjort och sedan snubblade eländena in suddenmål; sedan vann lagen hemmamatcherna, men vi var förlorade pga den första överraskningen.

Jag tycker alltså att egentligen hade vi alla förutsättningar att 1993 - 1997 ta 4 / 5 GLUD men fick bara ett GLUD, två silver och ett brons.

Det känns fortfarande obra.

Nu ska vi prata Special Teams! Hur lagen lyckas i Powerplay, PP, och Boxplay, BP. Som alla vet en spelform som ofta blir avgörande i täta matcher, tillfällen då mål oftare duggar in och får allt större betydelse i nuvarande målsnåla hockey.

När matcherna går är kommentatorerna ofta inlästa på satsestetiken och meddlar att "lag X är väldigt bra i PP" eller liknande. Men som regel vet de inte riktigt vad de talar om utan har bara okritiskt lyft fram någon procentsats de läst i vanliga tabellen.

Men vi kan bättre än så. Och nu ska vi kontrollera riktiga fakta.

Vi börjar med att gå igenom PP.

Here goes!