zigge: He he, jag tar upp handsken och kastar sten;-)
Villkoren för klubbarna som vill vara med och slåss bland eliten är olika. Det KOSTAR pengar, rejält med pengar, och man löser det på olika sätt. Kommersialisering, boiagisering, släppa in "marknaden" att ta över <50% (ändras väl nu) av klubben är ju ett sätt där klubbarna i Fjollträsk gått före och andra delvis hängt på. Mot detta kan man säga att det för oss som "bara" är intresserade av sportsliga villkor blir det väldigt underligt när man högröstat börjar tala om annat än sportslig rättvisa typ när Looben förklarar att vi måste stänga elitserien plus bli av med onödiga norrlandsklubbar.
En annan variant är privata storsponsorer. Ochså något som Fjollträskare haft i bakfickan när det behövts men som varit av ännu större betydelse i andra städer där Malmö är det tydligaste exemplet förstås. Sponsorerna tangerar ju det ovanstående eftersom de vill ha något ut av sponsringen t ex äga namnet på arenan några år, men speciellt individuella sponsorer med guld i fickan kan drivas av ett eget intresse för klubben.
Värsta Köplustan har ju alltid haft Värsta Publiksiffrorna att luta sig mot, något som de själva lyfter fram som "bevis" på hur älskade de är. Det är ju tvärtom. Publik har de bara för att VG-region har en miljon potentiella åskådare och inget att göra på vintrarna. Skulle de dra folk som man drar i Övik, Gävle, Karlstad skulle det handlat om >100 000 åskådare i Götet.
Så kan man få lokalt stöd av kommuner och myndigheter och där börjar det krångla till sig. Några klubbar får det eftersom man i bygden är överens om hur mycket klubben betyder för befolkningen och gärna vill ge det stöd som behövs. Även om man förstås politiskt måste hålla tungan rätt i mun och se till att det är noga analyserat, bedömt och beslutat i objektiv jämförelse med övriga uppgifter.
Här kan man säga att många kommuner inte alls är beredda att stödja de lokala storklubbarna. Exempelvis är lagen i Fjollträsk chanslösa och får lägga stora pengar på hyror till arenor och till polisbevakning vid matcher och så vidare. Rätt eller fel? Ganska rätt - eftersom storklubbarna inte alls tar allt ansvar för utbildning av ungdomar etc; det gör andra klubbar i Fjollträsk - men fel jämförelsevis kan tyckas när Fjollträskarna inte kan konkurrera om samma spelare som andra föreningar: av ekonomiska skäl.
Men kommunerna är ofta inte beredda att ge speciellt stöd till hockeyklubbarna. Luleå exempelvis har inte lätt att få något extra. Hockeyn i Luleå har inte det politiska stöd som den har i flera andra orter. Som jag uppfattat det har kommunerna på flera platser medverkat till att föreningar kunnat indirekt sponsras med stora summor genom att kommunerna skänkt över fina arenor till klubbar som tack för vad man presterar och betyder för kommunen. Medan andra alltså inte får det stödet och eftersom det handlar om stora pengar blir det inte rättvist. Men man måste förstås acceptera att saken kan bedömas olika av olika kommuner.
Det som väcker ont blod gentemot leksingarna är ju att det inte verkar finnas några gränser för hur mycket man varit beredda att stödja Trottoarkanten IF. Jag tror inte man kan sätta en tydlig gräns mellan kommunledning och föreningsledning där: de ledande är mycket nära varandra och samverkar fullt ut. Tidigare kommunordförande blir klubbordförande och vice versa inte så konstigt i en så liten kommun. Men i denna iver har man fullständigt tappat det som gjorde Leksands IF till Leksands IF. Senaste tio åren har de väl handlat 20-25 spelare per år: "bygdens söner" talar alla språk utan dalmål. Och för att betala detta våldsamma slöseri med resurser har man brytit mot lagar och belånat och belagt kommunen med stora utgifter för åratal framåt - dvs inte sådant som då lägger pengar på, utan man har skulder för tidigare meningslösa slöserier. Och till råga på allt ska man trixa med lagar för att lura andra att betala för Trottoarkanten IF:s slöseri med pengar; d v s lura staten på pengar vilket innebär att skattebetalare i Övik, Luleå, Mora, Ytterbybruk m m drabbas av att Trottoarkanten IF öser ut pengar.
Då undrar man: varför ska landet acceptera att Trottoarkanten IF får bete sig på det viset? Vad skulle hända om Oskarshamn, Brunflo, Karlskrona, m fl försökte lika "kreativa" lösningar?
Nej, det skulle inte accepteras. Men Trottoarkanten IF ska det gullas med eftersom leksingen Tomas Ros, leksandsbeundraren wennerson och andra s k experter, självutnämnda förstås skriver artikel efter artikel för att ge Trottoarkanten gratisreklam där de förklarar för alla hur älskade Trottoarkanten är landet över: en myt, en lögn och ett bedrägeri förstås.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (14)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
22% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
zigge: He he, jag tar upp handsken och kastar sten;-)
Villkoren för klubbarna som vill vara med och slåss bland eliten är olika. Det KOSTAR pengar, rejält med pengar, och man löser det på olika sätt. Kommersialisering, boiagisering, släppa in "marknaden" att ta över <50% (ändras väl nu) av klubben är ju ett sätt där klubbarna i Fjollträsk gått före och andra delvis hängt på. Mot detta kan man säga att det för oss som "bara" är intresserade av sportsliga villkor blir det väldigt underligt när man högröstat börjar tala om annat än sportslig rättvisa typ när Looben förklarar att vi måste stänga elitserien plus bli av med onödiga norrlandsklubbar.
En annan variant är privata storsponsorer. Ochså något som Fjollträskare haft i bakfickan när det behövts men som varit av ännu större betydelse i andra städer där Malmö är det tydligaste exemplet förstås. Sponsorerna tangerar ju det ovanstående eftersom de vill ha något ut av sponsringen t ex äga namnet på arenan några år, men speciellt individuella sponsorer med guld i fickan kan drivas av ett eget intresse för klubben.
Värsta Köplustan har ju alltid haft Värsta Publiksiffrorna att luta sig mot, något som de själva lyfter fram som "bevis" på hur älskade de är. Det är ju tvärtom. Publik har de bara för att VG-region har en miljon potentiella åskådare och inget att göra på vintrarna. Skulle de dra folk som man drar i Övik, Gävle, Karlstad skulle det handlat om >100 000 åskådare i Götet.
Så kan man få lokalt stöd av kommuner och myndigheter och där börjar det krångla till sig. Några klubbar får det eftersom man i bygden är överens om hur mycket klubben betyder för befolkningen och gärna vill ge det stöd som behövs. Även om man förstås politiskt måste hålla tungan rätt i mun och se till att det är noga analyserat, bedömt och beslutat i objektiv jämförelse med övriga uppgifter.
Här kan man säga att många kommuner inte alls är beredda att stödja de lokala storklubbarna. Exempelvis är lagen i Fjollträsk chanslösa och får lägga stora pengar på hyror till arenor och till polisbevakning vid matcher och så vidare. Rätt eller fel? Ganska rätt - eftersom storklubbarna inte alls tar allt ansvar för utbildning av ungdomar etc; det gör andra klubbar i Fjollträsk - men fel jämförelsevis kan tyckas när Fjollträskarna inte kan konkurrera om samma spelare som andra föreningar: av ekonomiska skäl.
Men kommunerna är ofta inte beredda att ge speciellt stöd till hockeyklubbarna. Luleå exempelvis har inte lätt att få något extra. Hockeyn i Luleå har inte det politiska stöd som den har i flera andra orter. Som jag uppfattat det har kommunerna på flera platser medverkat till att föreningar kunnat indirekt sponsras med stora summor genom att kommunerna skänkt över fina arenor till klubbar som tack för vad man presterar och betyder för kommunen. Medan andra alltså inte får det stödet och eftersom det handlar om stora pengar blir det inte rättvist. Men man måste förstås acceptera att saken kan bedömas olika av olika kommuner.
Det som väcker ont blod gentemot leksingarna är ju att det inte verkar finnas några gränser för hur mycket man varit beredda att stödja Trottoarkanten IF. Jag tror inte man kan sätta en tydlig gräns mellan kommunledning och föreningsledning där: de ledande är mycket nära varandra och samverkar fullt ut. Tidigare kommunordförande blir klubbordförande och vice versa inte så konstigt i en så liten kommun. Men i denna iver har man fullständigt tappat det som gjorde Leksands IF till Leksands IF. Senaste tio åren har de väl handlat 20-25 spelare per år: "bygdens söner" talar alla språk utan dalmål. Och för att betala detta våldsamma slöseri med resurser har man brytit mot lagar och belånat och belagt kommunen med stora utgifter för åratal framåt - dvs inte sådant som då lägger pengar på, utan man har skulder för tidigare meningslösa slöserier. Och till råga på allt ska man trixa med lagar för att lura andra att betala för Trottoarkanten IF:s slöseri med pengar; d v s lura staten på pengar vilket innebär att skattebetalare i Övik, Luleå, Mora, Ytterbybruk m m drabbas av att Trottoarkanten IF öser ut pengar.
Då undrar man: varför ska landet acceptera att Trottoarkanten IF får bete sig på det viset? Vad skulle hända om Oskarshamn, Brunflo, Karlskrona, m fl försökte lika "kreativa" lösningar?
Nej, det skulle inte accepteras. Men Trottoarkanten IF ska det gullas med eftersom leksingen Tomas Ros, leksandsbeundraren wennerson och andra s k experter, självutnämnda förstås skriver artikel efter artikel för att ge Trottoarkanten gratisreklam där de förklarar för alla hur älskade Trottoarkanten är landet över: en myt, en lögn och ett bedrägeri förstås.