Luleå HF

Sven.Savage: Är väl bara en, Mattias, som far runt o berättar att han tycker illa om tidigare lednings agerande, o har fullt upp i Trottoarkanten IF's egna bok. O visst, ska man ta avstånd från sitt hjärtas klubb, för att några myglar, mer eller mindre? 

Är väl kommunledningen i Trottoarkanten's Kommun som kanske MEST bör hängas,va?  Den som är helt oskyldig, kaste första stenen!! Ditt Groko/LHF hade väl nån historia med Obol, som inte alla var heltr nöjda med - Timrå har fått ut driftbidrag fr kommunen i förskott, tror de är framme vid år 2019 nu, Växjö har satsat nån kvarts miljard, Ö-vik lånar ut 5 milj till MoDo's hockey-museum osv osv.

I största Mygelland, verkar Loob o Gnällerts familj kunna lägga locket på, skulle UG få tillträde till Varglyan, skulle säkerligen många ruttna kadaver hittas!

Warulfven är ändå alltid Warulfven!

zigge: Och om OBOL. Det orena mjölet i Lulehockeys påse är inte ekonomiskt. Luleå Hockey betalade löner och pensioner för spelare och tränare precis enligt avtal och har inte vunnit något på OBOL-härvan.

Det handlade ju om att pensionerna placerades i OBOL som var en bluff, ett pyramidspel där en patologisk mytoman stal pengarna. I tidigare regler fanns stipulerat hur och var hockeypensioner skulle placeras men när Mikael Renberg kom hem från NHL begärde han genom sin agent att pengarna skulle få släppas att tas i OBOL i stället. Mikael ses alltså av oss som medskyldig eftersom han satte igång det där, och det var grunden för den konflikt som ledde till att han drog till Skellefteå. 

Tidigare Luleå-ledningar synade OBOL-Bosse men bedömde honom inte trovärdig och vägrade ha något med honom att gröa: Johan Strömvall som sportchef sa blankt nej.

Sedan kom Chrunack in och tyckte att OBOL-Bosse var väl en kul kille. OBOL-Bosse nästlade sig in genom att skaffa sig bundsförvanter i Luleå Hockey som han bjöd på mutresor till sin lilla vingård i Italien och detsamma gjorde han med sportjournalister. Till alla dessa förklarade han hur viktig han var i finansvärlden och hur hemliga miljardärer stod bakom honom. Allt var förstås bara ljug men de där personerna lät sig duperas och hade inte en sportslig att se igenom mytomanens tomma dunster. Några av de där personerna gjorde sig också personlig vinning men allvarligt talat handlade det om små pengar: OBOL-Bosse lyckades för ganska små mutor få dessa att tala väl äm OBOL-tryggheten. 

Från Luleå Hockeys synvinkel handlade det alltså om att enstaka enskilda anställda misskötte sitt uppdrag och dessa kunde man mycket väl ha fört till domstol för att kräva ansvar för. 

Men föreningen vann inget alls: man betalade som man skulle både löner och pensioner och när det blev klart att pensionerna hamnat i händerna på en bedragare var de försvunna. Formellt hade inte Luleå Hockey överhuvudtaget med saken att göra: pensionsplaceringen var spelarnas/agenternas ansvar och beslut.

I a f: när det framkom att OBOL-Bosse stulit pengarna valde föreningen att täcka tränaren Slavomir Leners förluster. Rätt eller fel? Troligen fel. Men då tog det hus i helvete hos Mikael Renberg som är känd för att vara oerhört "ekonomisk" dvs snål och han krävde att om Lener får pengar ska jag också ha pengar! 

Då var läget sådant att skulle Luleå Hockey - som formellt var oskyldiga - tagit på sig att utan att ha det lagliga ansvaret för detta - täcka alla spelares pensionsförluster - ja, då hade man gått i konkurs flera gånger om. Så man sa bestämt nej. I efterhand borde man avstått täcka leners förluster också förstås. 

Var man moraliskt skyldiga? Ja, det är lite en knäckfråga. Den som arbetade in OBOL-Bosse att få spelarna skulle placera sina pensionspengar där var helt klart Mikael Renberg genom sin agent: Luleå sa länge nej och ville inte medverka men till slut lyckades bedragaren och Luleå gav då stöd till begäran från Renberg och Co till förbundet att själv få välja pensionsförvaltare och när det sedan etablerats prejudikat rullade allt fler in sina pensioner den vägen.

Som alltid i en härva finns det olika grader av lagilga och moraliska ansvar. Men summan av kardemumman är att till 99% handlade det om en svindlare - OBOL-Bosse - som stal pengar. 

Och Luleå Hockey Föreningen vann inget alls på det hela. Återigen: man betalade de löner och de pensioner man avtalt med spelarna. 

Och dessutom lät man OBOL-Bosse sjunga nationalsången inför en match i Delfinen: ett uselt, unket och ynkligt framförande, det kan jag inte förlåta;-)

zigge: He he, jag tar upp handsken och kastar sten;-)

Villkoren för klubbarna som vill vara med och slåss bland eliten är olika. Det KOSTAR pengar, rejält med pengar, och man löser det på olika sätt. Kommersialisering, boiagisering, släppa in "marknaden" att ta över <50% (ändras väl nu) av klubben är ju ett sätt där klubbarna i Fjollträsk gått före och andra delvis hängt på. Mot detta kan man säga att det för oss som "bara" är intresserade av sportsliga villkor blir det väldigt underligt när man högröstat börjar tala om annat än sportslig rättvisa typ när Looben förklarar att vi måste stänga elitserien plus bli av med onödiga norrlandsklubbar. 

En annan variant är privata storsponsorer. Ochså något som Fjollträskare haft i bakfickan när det behövts men som varit av ännu större betydelse i andra städer där Malmö är det tydligaste exemplet förstås. Sponsorerna tangerar ju det ovanstående eftersom de vill ha något ut av sponsringen t ex äga namnet på arenan några år, men speciellt individuella sponsorer med guld i fickan kan drivas av ett eget intresse för klubben.

Värsta Köplustan har ju alltid haft Värsta Publiksiffrorna att luta sig mot, något som de själva lyfter fram som "bevis" på hur älskade de är. Det är ju tvärtom. Publik har de bara för att VG-region har en miljon potentiella åskådare och inget att göra på vintrarna. Skulle de dra folk som man drar i Övik, Gävle, Karlstad skulle det handlat om >100 000 åskådare i Götet.

Så kan man få lokalt stöd av kommuner och myndigheter och där börjar det krångla till sig. Några klubbar får det eftersom man i bygden är överens om hur mycket klubben betyder för befolkningen och gärna vill ge det stöd som behövs. Även om man förstås politiskt måste hålla tungan rätt i mun och se till att det är noga analyserat, bedömt och beslutat i objektiv jämförelse med övriga uppgifter. 

Här kan man säga att många kommuner inte alls är beredda att stödja de lokala storklubbarna. Exempelvis är lagen i Fjollträsk chanslösa och får lägga stora pengar på hyror till arenor och till polisbevakning vid matcher och så vidare. Rätt eller fel? Ganska rätt - eftersom storklubbarna inte alls tar allt ansvar för utbildning av ungdomar etc; det gör andra klubbar i Fjollträsk - men fel jämförelsevis kan tyckas när Fjollträskarna inte kan konkurrera om samma spelare som andra föreningar: av ekonomiska skäl. 

Men kommunerna är ofta inte beredda att ge speciellt stöd till hockeyklubbarna. Luleå exempelvis har inte lätt att få något extra. Hockeyn i Luleå har inte det politiska stöd som den har i flera andra orter. Som jag uppfattat det har kommunerna på flera platser medverkat till att föreningar kunnat indirekt sponsras med stora summor genom att kommunerna skänkt över fina arenor till klubbar som tack för vad man presterar och betyder för kommunen. Medan andra alltså inte får det stödet och eftersom det handlar om stora pengar blir det inte rättvist. Men man måste förstås acceptera att saken kan bedömas olika av olika kommuner.

Det som väcker ont blod gentemot leksingarna är ju att det inte verkar finnas några gränser för hur mycket man varit beredda att stödja Trottoarkanten IF. Jag tror inte man kan sätta en tydlig gräns mellan kommunledning och föreningsledning där: de ledande är mycket nära varandra och samverkar fullt ut. Tidigare kommunordförande blir klubbordförande och vice versa inte så konstigt i en så liten kommun. Men i denna iver har man fullständigt tappat det som gjorde Leksands IF till Leksands IF. Senaste tio åren har de väl handlat 20-25 spelare per år: "bygdens söner" talar alla språk utan dalmål. Och för att betala detta våldsamma slöseri med resurser har man brytit mot lagar och belånat och belagt kommunen med stora utgifter för åratal framåt - dvs inte sådant som då lägger pengar på, utan man har skulder för tidigare meningslösa slöserier. Och till råga på allt ska man trixa med lagar för att lura andra att betala för Trottoarkanten IF:s slöseri med pengar; d v s lura staten på pengar vilket innebär att skattebetalare i Övik, Luleå, Mora, Ytterbybruk m m drabbas av att Trottoarkanten IF öser ut pengar. 

Då undrar man: varför ska landet acceptera att Trottoarkanten IF får bete sig på det viset? Vad skulle hända om Oskarshamn, Brunflo, Karlskrona, m fl försökte lika "kreativa" lösningar?

Nej, det skulle inte accepteras. Men Trottoarkanten IF ska det gullas med eftersom leksingen Tomas Ros, leksandsbeundraren wennerson och andra s k experter, självutnämnda förstås skriver artikel efter artikel för att ge Trottoarkanten gratisreklam där de förklarar för alla hur älskade Trottoarkanten är landet över: en myt, en lögn och ett bedrägeri förstås.

Sven: Micke "Obol" Renberg tror på 4 raka till Er mot Köplustan!

Men tyvärr 4-3 Ulfvarna mot MooDooismen... Hoppas han har hälften rätt...