Luleå HF

zigge: Och om OBOL. Det orena mjölet i Lulehockeys påse är inte ekonomiskt. Luleå Hockey betalade löner och pensioner för spelare och tränare precis enligt avtal och har inte vunnit något på OBOL-härvan.

Det handlade ju om att pensionerna placerades i OBOL som var en bluff, ett pyramidspel där en patologisk mytoman stal pengarna. I tidigare regler fanns stipulerat hur och var hockeypensioner skulle placeras men när Mikael Renberg kom hem från NHL begärde han genom sin agent att pengarna skulle få släppas att tas i OBOL i stället. Mikael ses alltså av oss som medskyldig eftersom han satte igång det där, och det var grunden för den konflikt som ledde till att han drog till Skellefteå. 

Tidigare Luleå-ledningar synade OBOL-Bosse men bedömde honom inte trovärdig och vägrade ha något med honom att gröa: Johan Strömvall som sportchef sa blankt nej.

Sedan kom Chrunack in och tyckte att OBOL-Bosse var väl en kul kille. OBOL-Bosse nästlade sig in genom att skaffa sig bundsförvanter i Luleå Hockey som han bjöd på mutresor till sin lilla vingård i Italien och detsamma gjorde han med sportjournalister. Till alla dessa förklarade han hur viktig han var i finansvärlden och hur hemliga miljardärer stod bakom honom. Allt var förstås bara ljug men de där personerna lät sig duperas och hade inte en sportslig att se igenom mytomanens tomma dunster. Några av de där personerna gjorde sig också personlig vinning men allvarligt talat handlade det om små pengar: OBOL-Bosse lyckades för ganska små mutor få dessa att tala väl äm OBOL-tryggheten. 

Från Luleå Hockeys synvinkel handlade det alltså om att enstaka enskilda anställda misskötte sitt uppdrag och dessa kunde man mycket väl ha fört till domstol för att kräva ansvar för. 

Men föreningen vann inget alls: man betalade som man skulle både löner och pensioner och när det blev klart att pensionerna hamnat i händerna på en bedragare var de försvunna. Formellt hade inte Luleå Hockey överhuvudtaget med saken att göra: pensionsplaceringen var spelarnas/agenternas ansvar och beslut.

I a f: när det framkom att OBOL-Bosse stulit pengarna valde föreningen att täcka tränaren Slavomir Leners förluster. Rätt eller fel? Troligen fel. Men då tog det hus i helvete hos Mikael Renberg som är känd för att vara oerhört "ekonomisk" dvs snål och han krävde att om Lener får pengar ska jag också ha pengar! 

Då var läget sådant att skulle Luleå Hockey - som formellt var oskyldiga - tagit på sig att utan att ha det lagliga ansvaret för detta - täcka alla spelares pensionsförluster - ja, då hade man gått i konkurs flera gånger om. Så man sa bestämt nej. I efterhand borde man avstått täcka leners förluster också förstås. 

Var man moraliskt skyldiga? Ja, det är lite en knäckfråga. Den som arbetade in OBOL-Bosse att få spelarna skulle placera sina pensionspengar där var helt klart Mikael Renberg genom sin agent: Luleå sa länge nej och ville inte medverka men till slut lyckades bedragaren och Luleå gav då stöd till begäran från Renberg och Co till förbundet att själv få välja pensionsförvaltare och när det sedan etablerats prejudikat rullade allt fler in sina pensioner den vägen.

Som alltid i en härva finns det olika grader av lagilga och moraliska ansvar. Men summan av kardemumman är att till 99% handlade det om en svindlare - OBOL-Bosse - som stal pengar. 

Och Luleå Hockey Föreningen vann inget alls på det hela. Återigen: man betalade de löner och de pensioner man avtalt med spelarna. 

Och dessutom lät man OBOL-Bosse sjunga nationalsången inför en match i Delfinen: ett uselt, unket och ynkligt framförande, det kan jag inte förlåta;-)

När det gäller Trottoarkanten IF har deras två största bejublare - de två självutnämnda s k experterna på ishockey Tomas Ros och Mats Wennerlund - skrivit hyllmetrar om hur älskad Trottoarkanten IF är i heeeeela Sverige.

Senaste året har de mest pysslat med att förklara att Allsvenskan är mycket rooooligare än Elitserien. Varför, undrar man? Jag har sett några Allsvenska matcher och allvarligt talat: en del lag i den där serien håller en extremt låg nivå. Vi skulle kunna spela 4 mot 5 hela matchen och ändå vinna med tvåsiffrigt mot sådana.

Så, varför är Allsvenskan så intressant? Naturligtvis eftersom de nämnda s k experternas favoritlag - Djurgården och Trottoarkanten - spelar där. DÄRFÖR tycker de två att det är intressant och då försöker de mena att hela Sverige tycker detsamma.

Så, hur mycket skriver de nu, om gullelaget? Nu, när det ena och det andra kommer fram om Tottoarkanten?

Ingenting.

Jaja. Vi andra, vi som följer riktig hockey börjar ladda för slutspelet om SM nu:-)