| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Visserligen känns det som att Linusarna är på gång, något Klasen och än mer Omark. Och det märks speciellt i PP. Nu börjar spelarna känna varandra och först nu kan de lira puck tillräckligt snabbt och säkert för att använda PP till att verkligen ta kontroll i Läjkers-zonen och nyttja PP. Så har det inte varit första fyra perioderna av denna kvartsfinal, då Läjkers enkelt stressat sönder Luleås "rädda" PP.
Så lite tendenser till att Luleå kan komma ur formgropen.
Men mot det står Luleås ej fungerande försvarsspel som mest beror på att vi har ett antal backar som inte vet vad de ska göra och därför helst inte vill göra något. Så kan man inte försvara sig i ett slutspel: en back måste i varje läge ha inställningen att "här bestämmer jag och den som törs komma hit kommer att få betala med smärta för ayy få reda på det". De bacakrna har inte Luleå och det innebär att i försvarsspel när Läjkers kommer in i vår zon vill vi hellre krympa, glida ifrån, slippa gå på, för då är vi rädda att gå bort oss. Vilket innebär att Läjkers relativt ohotade kan glida upp till lägen och på det viset gör de mål på oss gång på gång; eftersom vi inte försvarar oss när backar som Kukan och Gunnarsson hellre backar in på Owuya för att slippa "bli inblandade".
Jämför det s k försvaret mot det Läjkers visar upp: tuff fysisk press på varenda Luleåspelare som vågar sig in i deras zon.
Tänk om vi hade en Janne Ninnimaa som kunde säga till rookiebackarna på skarpen vad det handlar om. Under de första åren med Rönkenhockeyn var det en sådan sjävklarhet, försvarsspelet gick efter noter, att man trodde att det aldrig kunde haverera. Varje back visste alltid vad göra och det gjorde att forwards ganska enkelt kunde finns sina mindre komplicerade uppgifter i försvaret utan kunde bara nöja sig med att vare ettriga, markera, och slänga sig i skottlinjer när det behövdes.
Tyvärr känns det som att vi inte behöver spela tredje perioden eftersom vi vet exakt vad som kommer att hända. Nu går Läjkers över till att under sista perioden - som de gjorde avslutande 30 min i söndags - bara försvara sig med aggressivt styrspelet och inte släppa till några chanser. Trots detta försvarsinriktande system kommer de ändå att få ett antal chanser och kan mycket väl sätta 1-2 mål ytterligare, när puckar hoppar över Gunnarsson klubba på blå eller Kukan som sista back får för sig vara värsta dribblingsforward....
Sa jag Gonatt när jag kom?