Luleå HF

Ska vi samla lite förklaringar till att Luleå förlorade mot Läjkrarna kan jag köra följande, sannolikt också i nämnd ordning.

1. Läjkrarna VAR bra. Bara att erkänna. Man visste ju att de var bra och att det skulle krävas att Luleå var bättre för att vi skulle vinna. Sedan finns det ju många delförklaringar inom "bra", t ex att de hade ett för j-a kämpande i defensiven och att de punktmarkerade Linusarna, samt körde ett tufft spel något över gränsen efter vad zebrorna tillät. Och i allt detta ligger pojken Hallams insats, mannen som fick ihop gänget och nu låg bakom taktiken mot Luleå.

2. Luleås backar dög inte. En sanning med modifikation eftersom många spelade upp sig ordentligt i slutspelet men det räckte inte då vi till slut hade tre tongivande skadade och Skrbek också tydligen spelade skadad. ALltför många mål kom tyvärr efter misstag på Luleås backsida: med en backuppsättning de tidigare tre åren med Rönken skulle vi vunnit denna kvart.

De är väl de tagbara förklaringarna och nu kommer de icke acceptabla, sådana som låter som bortförklaringar och projektioner.

3. Oflyt. Jag tycker faktiskt att vi hade viss otur. Första matchen fick vi klart stryk men de tre andra matcherna vi förlorade hade vi som regel flera ribb- och stolpträffar varje match och puckar som dansade på mållinje bakom deras vakt. Och eftersom Läjkrarna bara la in ett ledningsmål och sedan a la Luleå förr om åren tryggt förlitade sig på försvar spelade det där oflytet ganska stor roll. Inget att göra något åt och ingen att skylla på annat än att ett bra lag har flyt och missar inte att sätta puckarna.

4. Zebratilldelningen. Vi fick

Thomas Andersson, Patrik Sjöberg
Thomas Andersson, Sören Persson
Thomas Andersson, Marcus Vinnerborg
Thomas Andersson, Patrik Sjöberg
Christer Lärking, Marcus Vinnerborg
Sören Persson, Patrik Sjöberg

4 Kuben
3 höjdhopparen
2 fri-Sören
2 Vinnerborg
1 Lärling 

Det är faktiskt alldeles för många zebror i den där samlingen och Kuben har tyvärr utvecklats till en långsam farbror som inte hinner med och därför släpper det mesta. Och höjdhopparen i varannan match, ryyyysningar.

OK, men vad spelade det för roll dårå? Tittar man efter fick Läjkrarna nästan varje match fler utvisningar än vi men det är kanske inte så oväntat: i serien tillhörde läjkrarna de lag som utvisades mest medan bara Lustan utvisades knappt mindre tvåminutrare än Luleå. Dock vill jag nog påstå att läjkrarna definitivt lyfte upp nivån i slutspelet och lirade klart mer med tjyvnyp än de gjorde i serien och speciellt deras punktmarkering av Linusarna var bedrövlig där dessa två av någon anledning var fritt villebråd på vilka hur många crosscheckingar som helst bakifrån och framifrån verkade godkännas. Och inte bara när det gäller den allmänna bilden har man intrycket av att Läjkrarna kom undan med fult spel utan det finns också en lång rad exempel varje match där man inte begriper hur de kan komma undan med uppenbara felaktigheter. Speciellt gäller det förstås när Lärling och Vinnerborg blundade för hur Rakhshani blev lurad vid blå av Kukan men slängde sig och med kropp och klubba fällde Kukan varav Läjkrarna - inklusive Rakhshani körde 3 mot 1 mot Luleås mål, och Rakhshani följer upp genom att bakifrån slasha Olov Lundqvist i knävecket när denne skulle attackera Rasmussen som slog in 1-0 som i princip avgjorde matchen.

De där (bort-) förklaringarna kan diskuteras men jag står fast vid att om Luleå i tid insett behovet och förstärkt backsidan skulle vi ha fixat läjkrarna. Det kändes aldrig som att det var på G att värva hem någon säker backförstärkning utan laget ville tro på det man hade men när skadorna kom blottades bristerna snabbt. Även om det var den sent intagne Oskarsson som tillsammans med landslagsjanne kanske var tryggast. Hade vi fixat backar (eller för den delen inte tappat 3-4 stycken) skulle vi varit i semifinal mot Warulfven nu. Synd att det tog slut så snabbt för det hade varit roligt att se vad våra Linusar kunde åstadkommit om de fått spela in sig ännu fler matcher.